Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1868, sida 2

detta har väckt mycken orilja. Manins lik är nu jordfästadt i San Marco. Intill 14:de århundradet begrafdes dogerna der, och sedan dess har ingen der blifvit begrafven, förrän nu. FRANKRIKE. Såsom vi redan meddelat har regeringens förslag till församlingsrätt med betydlig majoritet — 209 röster mot 22 — blifvit antaget af lagstiftande församlingen. Regeringens organer kunna visserligen hafva skäl att skryta öfver denna betydliga majoritet, allrahelst då man påminner sig att densamma i början visade allrabästa vilja att bringa förslaget på fall. Emellertid är det faktiskt, att 40 medlemmar — tillhörande den yttersta högern och yttersta venstern — afhöllo sig från omröstningen; endast 22 medlemmar hade mod nog att, enligt sin öfvertygelse, rösta nej, och bland dessa fem medlemmar af majoriteten äfvensom af andra sidan: Thiers, Berryer, Olivier, Pelletan och Simon; Havin och Gueroult röstade deremot sör förslaget. Af dessa uppgifter framgär att förslaget syntes alltför liberalt för några, alltför illiberalt för andra, under det majoriteten gjorde en skenbar koncession, och en liten fraktion liberala röstade för afslag. Så mycket är visst, att praxis snart skall gifva tillkänna hvad folket vunnit på affären. Om regeringen vill göra koncessionerna illusoriska, saknas helt visst icke tillfälle dertill deremot kan lagen blifva till gagn för frihetens sak, om oppositionen begagnar sig deraf med hofsamhet. Det bekräftar sig att furst Metternich meddelat, att kejsarinnan af Österrike skall komma till Paris i Juni månad. Kejsarinnan Eugenie är högligen förtjust häröfver och förbereder redan programmet för de festligheter, som skola föranstaltas för den höga gästen. ENGLAND. Regeringen synes vidblifva tanken på att grundlägga ett katolskt universitet på Irland. Den har äfvengjort ett inledande steg härtill, enär den uppmanat två katolska biskopar — Leagh och Derry — att komma till London. Dessa hafva redan följt inbjudningen och ankommit dit d. 24 d:s. De blefvo mottagna af lord Mayo, som anmodade dem att underteckna ett förslag till allmän rådplägning om frågan. Redan förlidet år blefvo begge de nämnda biskoparne af en församling utaf höga irländska prelater valda till representanter för att förhandla med regeringen om universitetsplanen. Det råder för öfrigt mycket tvifvel om den irländska statsministerens sakkunskap, enär lord Mayo i sin utveckling af regeringsförslaget icke med ett enda ord yttrat sig om det redan bestående, ehuru visserligen icke af staten erkända romersk-katolska universitetet på Irland. Gladstones förslag i den irländska frågan består af tre paragrafer, af hvilka den första innehåller en närmare utveckling af följande grundtanke: Den irländska statskyrkan skall upphöra att existera som institution, hvarvid likväl bör tagas i betraktande alla individuella intressen och egendomsrättigheter. Genom detta förbehåll antydes naturligtvis, att det skall gifvas ersättning åt alla dem, som lida af genomförandet utaf hufvudtanken i förslaget. I andra paragrafen föreslås att inga rättigheter skola skapas, innan parlamentet tagit sitt beslut, och i den tredje föreslås att inlemna en adress till drottningen om att till parlamentet öfverlemna sina prerogativer med afseende på presterskapets titlar och kyrkans egendomar i Irland. I en ledande artikel om irländska frågan förklarar ,, Times densamma för den svåraste uppgift, som parlamentet haft sedan den stora revolutionen 1688, enär snart sagdt hvarje socken, på grund af ärfda rättigheter och intressen, måste göras till föremål för en särskild undersökning. ,Times gifver Disraeli för öfrigt rätt uti, att det nuvarande parlamentet icke bör inlåta sig på en så omfattande fråga i elfte timmen, men medgifver å andra sidan, att parlamentet är berättigadt principielt uttala sig mot den irländska statskyrkans fortfarande bestånd, och uttalar härvid den anmärkningen, att Gladstone ovilkorligen måste ställa sig i spetsen för rörelsen, om han icke för alltid vill afstå från sin plats som chef för oppositionen. ,, Morning Post uttalar sig på följande sätt om denna fråga: , Man har redan gått öfver Rubicon, och det skall nu visa sig, om de liberala göra sin pligt och följa sin chef som en man. Å ena sidan står den protestantiska minoritetens på Irland intressen, och å andra: den katholska majoritetens återupprepade klagomål. Det blir parlamentets sak att