Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1868, sida 2

— Huru vet ni det? utbrast Riazis förvånad. — Det tycks, återtog Trelauney, att ni, i brist på vicekonungavärdigheten af Egypten, ville nöja er med er onkels makt. Man har berättat mig att han vaknade en natt, angripen af förfärliga plågor. Ett ögonblickligen användt motgift bar räddat våchan, hvilken ej kunde misstänka nånan än sin brorson, Bon ee så går Jat till hos oss, sade Riazis lugnt. Man säger till en Aman: Jag makar undan dig, för att intaga din plats. Damerna skrattade åt detta skämt, Man talade om allt möjligt under denna soupå. Frukterna lägo i mossbeklidda korgar, Ananas, drufvor och smultron uppdrifna och mognade i drifhus. En af de kypare, som passade upp vid bordet, ställde fram tvenne utsökt vackra porslinskeppar fyllda med cigarrer, — Vi röka ej af dessa, sade araben, jag skall bjuda er af mina cigarrer. Och han sade till kyparen: — Låt min betjent Ali komma in, Namnet Ali öfverraskade Trelauney. — Cigarrer mot cigarrer! sade han, jag har äfven mina. Och han tillade: — Kalla hit min betjent Surypere. Ali och Surypere inträdde samtidigt, båda öfverraskade vid detta oförmodade sammanträffande. Riazis anletsdrag förvredos hemskt. Trelauneys flammande blickar riktades mot honom. Riazis uppreste sig, Trelauney stod redan upprätt; under nära en minuts tyst