nad skedde mellan dessa båda män ett förfärligt utbyte af hat och trots. — Det är Måstaren! tänkte den ene. — Det är Monseigneur, hviskade den andre till sig sjelf. V. Presentationen, De båda motståndarne hade mätt hvarandra med blickarne. Monseigneur frågade sig sjelf hvilken denne man verkligen kunde vara, som han såg framför sig. Var det den okände, som han hade stött ned och begraft i en källare? Han hade uppstått ur sin graf, men om detta ansigte kunde vara en mask, var hans ungdom det icke, Lord Trelauney hade således efterträdt Mästaren, som hade blifvit dödad under natten den 20 November. Skulle lord Trelauney, som ärft den förre chefens makt, äfven hämnas hans död? Båda hade genomskådat hvarandra. En enda hyste fruktan; det var Riazisey. Men ehuru uppfylld af fasa, beslöt han att kämpa med alla möjliga medel. — — Hertigen af Trebizonde, en fet, rödblommig ,nolla, med glesa, tegelfärgade polissonger, föreslog ett parti baccarat. Baron de Maucourt förlorade 80,000 francs på sitt hedersord, j Trelauney vann dem. — — — I morgon, mylord, sade baronen med osäker röst, skall jag hafva den äran att liqvidera er.