Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1868, sida 3

En enfaldig läsare, på hvilkens fantas karaktersskildringarne i denna bok tord hafva gjort ett hemskt intryck, skall må hända förfäras för de skuggor här mana ram liksom från förtappelsens afgrund afsky dem, lysa förbannelse öfver dem ocl räkna dem bland helvetets andar. Mer känner han jesuiternas , heliga ändamål då skall han helt visst förändra sin dom Ian skall då i dessa s. k. förbrytare hel säkert se — icke blinda fanatici, hänsynsösa hycklare, vanvettiga svärmare, mer yutvalda redskap, sanningsvittnen, ,länkar af den heliga kedjan o. s. v. och känna sig förvissad om, att den Gud, som i farans stund uppväckte en Jehan Janregny, en Jacques Clåment och en Francois Ravaillac, gaf dem ,andens vittnesörd, inspirerade dem med tankar på mord och satte dolken i deras händer, icke skall glömma sina blodsvittnen på domens dag, utan kyrkligt annamma dem och påfligt belöna dem samt kröna dem med jesuitisk salighet. Det ofvanstående är ett utdrag ur det karakteristiska förord, hvarmed professor R. Nielsen, den berömde läraren i filosofi vid Köpenhamns universitet, beledsagat den danska öfversättningen af vissa partier af Arnovlds arbete öfver jesuiterna. Sjelfva arbetet innehåller , karaktersskildringar af jesuiterordens stiftare, Ignatius af Loyola, samt af åtskilliga hans anhängare och efterföljare, hvilka, trogna sin stora grundsats att ,, ändamålet helgar medlet, satte dolken i handen på en Jehan Janregny, då han pjorde sitt mordförsök mot Vilhelm af Oranien, på en Jacques Clement och en Francois Ravaillac, de franska konungarnes Henrik II:s och Henrik IV:s mördare. Shäldringarne äro hållne i en liflig och lättläst stil; de gifva en förfärande, men lärorik inblick i den nästan otroliga förvridning af alla sedliga och religiösa begrepp, som utgöra hufvuddraget i det hemliga maskineri, hvarmed Jesu sällskap så ofta med större eller mindre framgång sökt leda verldshändelsernas utveckling efter sina syften. Men utom detta sitt historiska intresse har det ifrågavarande arbetet äfven ett annat, och en antydan härom framskymtar tydligt nog genom prokessor Nielsens törord. Finnes det månne ej äfven i våra dagar och inom ett helt annat läger än jesuitismens en tankegång, som i åtskilligt tyckes förråda ett omisskännligt slägttycke med den jesuitiska? Har Loyolas valspråk, att ändamålet helgar medlet, funnit genklang endast hos fanatici och ränksmidare inom den halolska kristenheten? Röjer sig ej snarare ett, om ock halft omedvetet, instämmande i denna sats i mer än ett för oss välbekant uttalande vid förhandlingarne öfver dagens frågor? Man bränner ej längre kättarne på bålet, men man anspelar med desto större förkärlek på den lott, som äges vänta de så kallade ,,otroshjeltarne i lifvet efter detta; man lörsalskar ej längre offentliga dokumenter, men man fasthåller dock så gerna, i trots af vetenskapens solklara öfverläggningar, vissa öfversättningsoch tolkaingsmetoder, utan hvilka man ej längre skulle i religionsurkunderna finna det önskade stödet tör satserna i ,,den rena lärank. Man iiktar j längre mordstålet mot besvärliga motståndares bröst, men man skyr ej tillbaka från att — ,,på det Guds ära derigenom må förhöjas! — framställa de från ,,den bekännelsetrogna dogmatikens satser afvikandes åsigter och afsigter i en sådan dager, att skildringarne härom, såvida de ej härflyta ur en grof enfald, måsie stå i samband med någon teori om ,,det fromma svekets tillåt! ghet, så snart det gäller att främja ,det hetsa ändamålet. Talande exempel på detta ,rättrogenheens stridssätt — hvars hela hemlighet består i att genom djerft vanställande af de fruktade motstandarnes åsigter söka mot dem upphetsa lättrogna sinnen — skulle kunna antöras i mängd, ej blott rån den katolska medeltiden, utan lika mycket från den protestantiska nutiden med dess ,,bekännelsetrogna bannlysningsbullor från gårdagen. Men månne ej hvar och en af dessa högljudda ifrare, som ror sig kunna dölja rätta halten af sitt örfarande genom att, likt Loyola, åberopa sig på ett ,andans vittnesbörd, borde vid läsningen af dessa skildringar ur jesvitismens historia påminna sig den gamla utsagon: ,,det är om dig denna saga föräljes! — — Motion, mm mr Ar