Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1868, sida 2

ur deras center. Majoriteten af medlemmarne tillhör partiet Consorteria, hvilket alldeles icke är obenäget den nuvarande ministeren. Likasom i Terra di Lavora, tilltar äfven i Kalabrien banditväsendet på ett högst oroande sätt. Regeringen säges hafva för afsigt att ditsända en för sin vildhet beryktad general Fumel, men den neapolitanska befolkningen har uppmanat sina representanter i deputeradekammaren att söka förhindra detta. Vesuvius erbjuder för närvarande den praktfullaste anblick. Eldpelaren reser sig ofta till en höjd af 1500 fot. Lavan strömmar från kratern nästan åt alla håll, och om natten göra dessa otaliga eldströmmar ett särdeles storartadt och gripande intryck. Underrättelserna från Sicilien låta mindre ogynnsamt än förut under den sednaste tiden. General Medici har rest till Florens för att blifva entledigad sitt kommando; men innevånarne i Palermo hafva skickat honom en adress, för att förmå honom att qvarstanna, och främst bland undertecknarne står den S4:årige erkebiskopen. Detta är så mycket mera glädjande, som adressen är affattad i välvilligaste anda och t. ex. talar om fädernesandets enhet. Äfven prefekten Gicciardi och questorn Albanese synas vara ganska populära i Palermo. Banditväsendet fortjar likvisst i trakten af nämnde stad, och en banditchef, Crusivora, som står i spetsen för 20 man, har för kort tid sedan ätt invid Palermo tagit till fånga en rik köpman. Den 16 dennes höll påfven ett offentligt konsistorium, i hvilket han till de nyligen utnämnda kardinalerna Bonaparte och hans em kolleger lemnade den röda hatten, hvarvid naturligtvis iakttogos de dervid öfliga kostliga ceremonierna. Kardinal Bonaparte skall icke qvarblifva i Rom, såsom man mycket önskat i vatikanen. Han försäkrar nemligen, att ,,luften i Rom är för hans helsa på långt när icke så helsosam, som landtlulten i Frankrike. ENGLAND. Processen mot den feniske höfdingen Mackay, en af de mest framstående personerna i det hemliga förbundet, är slutad, och derigenom har en ytterst orolig bana blifvit afbruten. I Oktober 1865 kom han örver från Amerika till Irland, fasttogs genast då han kom i land, men frikändes af domstolen. På nytt arresterad i Dublin, fick han friheten i April 1866; med vilkor att återvända till Amerika. Men i stället bedref han, i gemenskap med Kelly, feniska stämplingar. I Mars förlidet år ledde han stormningen af polisvakten vid Ballyknoekane och bemäktigade sig ,i den irländska republikens namn det der befintliga vapenförrådet. Åter ledde han för tre månader sedan den djerfva öfverrumplingen af vakttornet vid Fota. Han dömdes för högförräderi, men juryn har förordat mildring af straffet. Mackay erkände, att undersökningen blifvit opartiskt förd, äfvensom rättvisan i domen, samt tillade, att han icke ens skulle beklagat sig,om han i sin förra process blifvit förklarad skyldig till mord. Som bekant är, var han för kort tid sedan anklagad för att hafva mördat en poliskonstapel; men af brist på bevis frikändes han. Af hvad han nu uppgifvit synes han emellertid hafva varit den sannskyldige. Den öfver honom nu fällda domen lyder på 12 års tvångsarbete. Sedan Mackay afnört domen, förklarade han, med största lugn, att han aldrig skulle upphöra att arbeta för Irlands befrielse från Englands ok. ASIEN. På den väg, som den engelska expeditionen i Abyssinien tillryggalagt till Antalo, anläggas tre befästade läger som stödjepunkter för kommunikationen med hamnen vid Zulla. Sanafeh har redan sin besättning; i Antalo upprättas äfven en förskansning, och på midten af vägen, vid Addigraht, anlägges den tredje befästningen. Lägret, beläget på en höjd och omgifvet med vallar och grafvar, har tvenne vägar ledande till sig och försvaras på två sidor af Armstrongskanoner, så att de 200 man, som qvarstanna som besättning, kunna hålla sig mot en hel armå af infödingar. Befolkningen der är icke så lätthandterlig som vid Sanafeh, och rätt ofta lärer den hindra soldaterna att skörda gräs eller samla bränsle. Flera slagsmål mellan trupperna och infödingarne ha förefallit. Vid ett sådant tillät sig en hindu att håna en abyssinsk prest för hans kristendom. Ett allmänt upplopp hotade, och generalen lät afstrafa den felande med 20 käpprapp. Då föll presten på knä och bad om förlåtelse för mannen, som smädat honom. mi.. —