Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1868, sida 1

Skaårepars SiIHVeLDTÖIOP; den skall ej heller ett enda ögonblick vara förtörnad på dem för den rörande pjes, som der uppfördes med dem; den vet, att den kan vara säker på den intelligenta delen af befolkningen i Hannover, och när man dessutom ser, att tillochmed de af Georgs ,tjenare, hvilka fordom såsom ministrar, gesandter etc. personligen stodo honom nära, men efter Welfertronens fall drogo sig tillbaka i privatlifvet, esterhand alla erbjuda preussiska regeringen sina tjenster, så torde man ej i regeringens säkerhet kunna finna någon optimistisk uppsattning. Desto mindre har regeringen hyst betänkligheter att inskrida mot konung Georg sjelf och hans rådgifvare, sedan alla fredliga medel förgäfves blifvit använda, för att afhålla honom från fortsättandet af hans besynnerliga förehafvanden. I begrepp att stoppa 16 millioner preussiska thaler i sin ficka såsom skadestånd för Welfertronen, förklarade sig Georg mera öppet och eftertryckligt än någonsin befinna sig i krig med Preussen. Det är sannolikt, att den s. k. hannoveranska legionen, hvilken han värfvat för detta änmål och tillsvidare låter inqvartera i Frankrike, af honom besoldas med preussiska penningar. Jag vet icke hur man hos cr betecknar och behandlar en person, som med ena handen tecknar sin lysande betalda underskrift under ett fredsfördrag och med den andra gör det utsigtslösa försöket att strypa sin motpart. Hos oss betraktar man en sådan person såsom sinnessjuk, och lagarne bjuda att draga försorg om, att den sjuke ej blir farlig för allmänna säkerheten. Detta är andemeningen med de åtgärder, hvilka — såsom telegrafen redan lärer ha meddelat er — regeringen nu vidtagit mot konung Georg. Jag återkommer till landtdagssessionen. Den andra vigtiga punkt, hvilken jag afsåg, är den fullbordade sprängningen af det. konservativa partiet i deputeradekammaren. Det är ett sällsamt tecken för våra inre politiska förhållanden, att en så fördomsfri statsman som Bismarck, som är virtuos i sin konst och helt säkert kan vara lika liberal som han förut visat sig konservativ, ser sig nödsakad att betrakta reaktionspartiet såsom sitt stöd. Jag tviflar ej på, att han hoppats att kunna rycka med sig detta parti, ur hvilket han ju framgått, i en riktning, i hvilken den inre politiken kunde bringas i bättre öfverensstämmelse med den yttre, och isynnerhet äfven med nordtyska förbundets politik. Men häri har han misstagit sig. Redan för längesedan måste han sc, att en stor del af de konservative endast med motvilja följde honom. ,Kreuzzeitung gjorde betänkliga anmärkningar mot hans tyska politik, och det saknades icke inom sjelfva partiet små retsamheter, såsom hvilkas mycket allvarsamma resultat i deputeradekammaren det ,frikonservativa partiet föddes, hvilket visserligen måste finna sig i den vedervärdigaste smutskastning af de äkta riddarne utaf Kreuzzeitungspartiet. Men partiets skeppsbrott skulle bli ännu fullständigare. Den klippa, mot hvilken det strandade, visade sig i den minnesvärda kammarsession, i hvilken beslut skulle fattas, huruvida man åt provinsen Hannover, enligt dess önskan och enligt regeringens förslag, skulle anvisa så och så många millioner såsom provinsialfonder till egen förvaltning och härmed göra början till en allmän decentralisation af förvaltningen. De konservative ropade: Decentralisation — det är ju frihet, och en frihet, vid hvilken staten måste gå till botten; aldrig skola vi samtycka dertill! När då Bismarck erinrade om hvad de, såsom det utvalda regeringspartiet, vore skyldiga regeringen, kom det länge undertryckta missnöjet mot den mycket för liberale premierministern i full låga till utbrott. I stor förbittring förklarade en af ,,Kreuz-riddarne, att regeringen öfverhufvudtaget ej längre hade att påräkna de äkta louservatives understöd, om den ginge vidare på sin hittills berädda väg. Med jublande bifall instämde alarens värdige kamrater. Det var den ursinnigaste reaktionära demonstration mot Bismarck, som man kan tänka sig. Eländet följde emellertid utsväfningen i spåren. Bismarck sjelf, på hvilken detta uppträde gjort en stark inverkan, lät af konungen tilldela sig tjenstledighet på obestämd tid. Det var hans första svar på demonstrationen. En utaf riddarne till nonom afsänd försonings-deputation blef utvisad af honom. Det var det andra svacet. Intet tvifvel: han ville på ett klatant sätt och varaktigt bryta med Kreuz-riddarne. Konungen å sin sida, örstämd af de konservatives hållning, arangerade en hoffest enkom i ändamäl att unna utdela långa näsor åt Kreuz-ridlarne. Följden blef, att en ytterligare plittring egde rum inom det konservativa partiet. Detta kotteri, som höjde ett riumfskri utan like öfver framstegspariets sprängning, ligger der nu sjelft krosadt genom Bismarck — ett faktum, som j kan underskattas, då man betänker hur nycken olycka reaktionens , lilla, men näktiga parti redan bragt öfver Preussen. Några få veckor ester landtdagens slut -ommer nordtyska förbundets riksdag att amlas här. Den får att rådslå om vigiga lagar, isynnerhet eu hemrättslag och n näringsordning. Den förra kommer tt hvila på den fria flyttningsrättens, len sednare på den fullständiga näringsrihetens princip. 111 1