Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1868, sida 1

Från Berlin. (Korrespondens till Handelstidningen). Berlin den 11 Mars 1868. Den i slutet af förra månaden afslutade preussiska landtdagen hade visserligen ej tillfälle att stifta stora organiska lagar, men icke destomindre var dess session af högsta betydelse. Det torde för det ytliga bedömandet visserligen tyckas som om landtdagen låtit förvandla sig till en penningebevillnings-maskin, och detär sannt, att oerhördt stora medel blifvit extraordinärt ställda till regeringens disposition: utom den egentliga budgeten beviljades ungefär lika många millioner, som den 3 12 månader långa sessionen räknade dagar. Emellertid kommer det ej an härpå. Tvenne andra punkter äro vida mera värda att framhållas. För det första ha i denna landtdagssession 1866 års händelser, för så vidt de hade den preussiska statens utvidgning till följd, kommit till en lycklig afslutning. För första gången deltogo de nya medborgarne från Hannover, Schlesvig-Holstein, Hessen, Nassau, Frankfurt e. s. v. i den preussiska lagstiftningen; för första gången hade de hitsändt sina valda representanter med den fullmakt att arbeta med på den preussiska statens utbyggnad. Redan häri ligger ett samtycke till följderna af Königgrätz-dagen, men ännu mera i de nypreussiska deputeradenas förhållande. Detta förhällande var fullkomligt korrekt och taktsullt. Visserligen berättade vissa tidningar vid sessionens början mycket om det trotsiga beteende, hvilket enskilde af desse deputerade gentemot den kungliga familjen — velat iakttaga. Men säkert är, att äfven sådana motvilliga ej kunde motstå den tillvinnande älskvärdhet, hvarmed den kungliga familjens medlemmar vid hoffester bruka göra les honneurs, eller grefve Bismarcks genialiska politik, eller det äkta storstatliga draget i andra kammaren. De ha blidkade återvändt till sina valmän. Serskild uppmärksamhet förtjenar de hannoveranske deputeradenas hållning. De hade mestadels anslutit sig till det under Tvestens ledning stående , national-liberala partiet, d. v. s. det parti, som gjort till sin uppgift att i det väsentligaste understödja grefve Bismarcks tyska politik. Män sådana som Miquel, Gumbrecht, von Bennigsen, hvilka i Hannover åtnjuta det största anseende, lemnade beviset på, hur lätt det är att frigöra sig från den trångbröstade partikularismen, när intelligensen och patriotismen upptändas af en energiskt och praktiskt följd id. De togo ifrig del i kammarens debatter, och etthvart af deras tal visade hur tillfredsställda de kände sig af att med den preussiska politiken kunna styra mot den tyska enhetens stora mål. Tillochmed den förre hannoveranske ministern Windthorst, hvilken konung Georg bevärdigat med att underhandla med preussiska regeringen rörande hans förmögenhetsförhällanden, var från topp till tå preussisk deputerad. Dessa omständigheter falla tungt i vågskålen om man ställer dem mot de scener,