medlemmarne utaf riksdagen samt af serskildt, genom hemlig och direkt onmöstning, valda representanter utaf de södra länderna. På dessa sydtyska deputerade skulle jag vilja fästa er uppmärksamhet. I Bajern äro do till största delen tagna ur ultramontana, endast till minsta delen ur national-liberala kretsar. I Baden ha valen ej utfallit mycket bättre. Wirtembergarne ba ännu ej valt sina deputerade, men man kan ungefärligen tänka sig hvad slags folk de komma att skicka till Berlin. Jag will ej göra sydtyskarne orätt; det finnes bland dem ett aktningsvärdt, vaket parti, som icke blott fullkomligt riktigt uppfattat tullparlamentets nationella vigt, utan äfven eftersträfvar utsträckandet af dess kompetens till alla ekonomiska och politiska områden samt med glädje skulle hälsa Sydtysklands anslutning till nordtyska förbundet. Men i allmänhet är Sydtyskland intaget mot tullförbundet och dess parlament, emedan det är ett verk af Preussen. Bismarck har fullkomligt rätt då han full af satir utropar: ,Tyskarne äro så partikularistiska, att hvar och en af dem, om han hade pengar deltill, skulle köpa sig en egen konung. I teorien äro alla tyskar för sitt sosterlands enhet — men om den i reell gestalt visas för dem, synes den för en stor del af dessa teoretici fruktansvärd — emedan den ej kan bespara de serskilda länderna och individerna vissa offer. I det närvarande tillståndet kan Tyskland ej förblifva, detta kan ej undgå någon opartisk. De serskilda ländernas parlamentariska representation, Nordtysklands riksdag, tullförbunds-parlamentet, denna trefaldiga parlamentariska apparat, som kastar alla ländernas ministrar, men isynnerhet grefve Bismarck, ur den ena kammarkampagnen i den andra, är mycket för tungrodd och blir i tidernas längd odräglig. ÄApparaten är ett nödankare. Alla våra förhållanden ba ett oundgängligt behof af statens enhet. Det är visserligen klart, att framgångar sådana som de år 1866 ej återkomma hvarje år. Men att preussiska regeringen ej kan låta Tysklands nuvarande tillstånd fortbestå i evighet, är äfven klart för hvarje opartisk blick. Till all lycka aftager lusten att regera hos de smärre tyska furstarne i samma mån, som det nordtyska förbundets centralmakt tilltager. Fursten af Waldeck och Pyrmont har redan lemnat sitt furstendöme i preussisk , förvaltning. Under hvilka reservationer denna ,,accession än må ha gjorts, så står det dock fast, att furstendömet Waldeck och Pyrmont är bestämdt att i lämplig tid bli en preussisk kreis, omedelbart preussiskt gebit. För en liknande , accession synes äfven fursten af Lippe-Detmold vilja besluta sig, och att Preussen på allt sätt skall göra sina rättigheter till hertigdömet Braunschweig gällande efter dess barnlöse hertigs död, är intet trifvel underkastadt. Der har ni en hel serie af ,förvärfningar, som hvila på tendensen till Tysklande anhat