Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1868, sida 2

(träsket) för att rådfråga ziguenerskan Hanksa — — Denna häxa dref handel med skadliga örter och gifter. Några dagar efter denna nattvandring anlände lilla Tricksey, poutzans tjenarinna, till slottet med en gåfva af färska notis (ett slags kakor). Min far dog den följande dagen, efter att hafva ätit en af dem. En enda af dessa kakor var troligtvis förgiftad, den som Tricksey hade erbjudit min far, ty ingen af oss andra, som ätit deraf, blef illamående. Denna olycka borde hafva öppnat mina ögon, men det inträffade ej. Jag var långt ifrån att misstänka Wanda. Först längre fram skulle jag erfara den förfärliga sanningen. Sex månader efter min fars död gifte jag mig med Wanda. Magyaren afbröt sig ett ögonblick för att bekämpa sin sinnesrörelse. — Det finns, återtog han, — ett gammalt ordstäf, som de magyariska bönderna ofta upprepa: Det finns ingen rättvisa mera, kung Mathias är död. Ofta, då jag till häst, jemte Wanda, passerade förbi någon poutza eller då vi färdades igenom en by, hörde jag qvinnorna ropa: — Meghele Mathias Kiraly! Kung Mathias är död! Jag förstod ej då, att dessa ord voro en blodig antydan på mitt giftermål med Wanda. Hon sjelf i sin fräckhet underrättade mig derom. En dag fann jag henne gråtande.