Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1868, sida 2

beskaffenhet, som blifvit ett samtalsämne för dagen. Det var assessor Bergström, som förebrådde statsutskottet att hafva behandlat denna sak alltför ytligt, ,att ej säga lättsinnigt, och det var mera än en hr Key, ledamot af statsutskottet, kunde fördraga. Men man borde ej, yttrade hr K., räkna så noga med en och annan klumpighet från det hållet, ty man kan ej begära, att björnen skall vara dansör. — Hr Bergström tyckte tydligen ej om denna närgångna anspelning på sin stora figur, och det var väl icke det minsta för att förebygga ett allvarsammare slag af björnramen, som hr Hedlund spelade rolen af mellankommande part och anmärkte, att om klumpigheten ej kunde förebrås björnen, så vore den ett fel hos dansmästaren. — Det högljudda löjet drabbade nu hr Key, som dock ej ännu lärt sig regeln, att den som ger sig in i leken bör leken tåla. Han replikerade hr Hedlund med försäkran, att han ej bestridde honom äran af att vara solodansör. Udden i denna replik gick dock för flertalet af kammarens ledamöter förlorad. Förekom så den ömtåliga frågan om anslagen till befästningarne, hvari statsutskottet tillstyrkt en betydlig nedsättning i regeringens proposition. När denna mening vann seger, trots statsrådet Abelins försäkringar, att regeringen skulle tillse att sådana snedsprång, som nu lades chefen för fortifikationen till last, ej skulle vidare förekomma, ville man uppendagligen dermed ej stöta krigsministern för hufvudet, utan gifva ett bestämdt misstroendevotum åt nämnde chef. Man ville förekomma, såsom hr Sjöberg yttrade, att icke inom landtförsvaret det fanns mer än en konungens rådgifvare, och detta den inför nationen ansvarige rådgitvaren. En gammal representant, hr Björck, tvekade ej ens att antyda, det chefen för fortifikationen (hvilken, såsom bekant, är den ofta omtalade generalen af Kleen) vore mogen till afsättning. Trots dessa förklaringar, lärer, efter hvad man berättat, statsrådet Abelin tagit sig den ifrågavarande nedprutningen i regeringens proposition ganska nära. Vid den sammansatta voteringen kommer dock troligtvis hela det begärda anslaget att utgå, hvartill också synes vara alla skäl för handen, då de arbeten, hvarom här är fråga, väl kunna betraktas såsom allmänna arbefen för dessa betryckta arbetstiders behof. I dag, Onsdag, hafva öfriga momenter i sjerde hufvudtiteln blifvit genomgångna, nästan utan alla debatter, äfvensom ock den femte hufvudtiteln (Söförsvaret). Under behandlingen af sjette hufvudtiteln (civildepartementet) har en mycket lång debatt egt rum rörande de topografiska och ekonomiska kartverken. Statsutskottet hade tillstyrkt oförminskadt anslag af 75,000 rdr åt det förra, men en betydlig nedsättning i det sednare verkets anslag. Under debatten framträdde dock lifliga sympatier för det ekonomiska kartverkets vackra arbeten, och slutliga resultatet blef det ganska öfverraskande, att topografiska kartverkets anslag nedsattes från 75,000 till 60,000 rdr, hvaremot det ekonomiska erhöll sitt gamla extra anslag, 60,000 rdr, oförminskadt, i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition. Tiden varnu långt framskriden, och förmiddagens plenum slutade efter det några punkter i statsutskottets betänkande blifvit utan diskussion bifallna. För aftonens plenum föreligger behandlandet af samma utlåtandes öfriga delar, af hvilka den punkt, som tillstyrker en nedsättning i anslaget till Handelsoch Sjöfartsfonden till 250,000 rdr från 750,000 rdr, utgör en brännande fråga, då det här gäller regeringens rätt att ega nämnda fond oförminskad till sitt fria förfogande. Man talar om, att regeringen t. o. m. vill göra denna sak till en kabinettsfråga. Plenum härom börjar nu, och jag vill i ett postskriptum omnämna utgången af de med spänd väntan motsedda öfverläggningarne i ämnet. P. S. En lång diskussion rörande väfveriskolan drog ut till kl. 9. Den slutade med bifall till utskottets betänkande, hvarigenom Borås fick sitt anslag sig besiljadt, dock med vilkor att orten sjelf dertill skulle bidraga med 1,500 rdr årligen. liden var nu så långt framskriden, att man ej ville gå in på frågan om sjöfartsfonden, utan uppehöll diskussionen öfver de derförinnan föreliggande ämnena så länge, att talmannen kunde framställa proposition om kammarens åtskiljande, hvilken villigt med ja besvarades kl. half 10.