Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1868, sida 2

— Jag vet inte hvar jag skall ligga i natt, mumlade vicomten. — Åmerikastenbrotten ha blifvit farliga, ty man genomsöker dem två gånger i månaden. — Nå, sade Combalou, — se här ett förloradt ägg. Ett förloradt ägg är en louisdor på ett silfverfemfransstycke, hvilka ganska väl erinra om gulan och hvitan. Vicomten visade en missnöjd min. — Inte ens en stackars sexmånadersfjäril? frågade han. Åter ett af tjufspråkets egendomliga uttryck. En tusenfrancssedel är en hanfjäril, en sedel på femhundra francs en honfjäril och en sevmdnaderssjäril är en hundrafrancssedel. — Nå, återtog Combalou förargad, — se här en dödfödd sjäril (femtio francs). Och affärsmannen tillade: — Men kom ihåg, det får inte bli någon vana. Floustignac tog afsked och gick, i det han sade: — Godt, jag är ej obillig. På boulevard Saint-Martin köpte han en ros, som han stack i knapphålet; han lät pressa sin hatt mot en afgift af femtio centimer, borsta sina stöflor vid Ambigu af en Auvergnare, och slutligen, — bör jag väl nämna det? — köpte han sig ett par halmgula handskar. Stackars vicomt! Han tyckte sig åter vara den fordne. — En ryttare passerade på boulevarden, troligtvis en stallbetjent från Circus. Floustignac stannade för att med kännaremin betrakta hästen. — Fint ben! mumlade han. — Arabisk härkomst.