Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1868, sida 1

AAn — kades att bringa våra solkskolor i harmoni med dessa nya verldens undervisningsanstalter, skulle icke mycket godt bärslyta deraf — skulle icke den föräerfliga högfärdskänsla, som nu så lätt får magt öfver de bättre lottade klassernas barn och hos mången under hela lifvet visar sig i ett öppet eller illa doldt förakt för de mindre lyckligt lottade, derigenom i betydlig mån stäfjas? På min promemoria för dagen stod ännu ett skolbesök, som lofvade att blifva af intresse, nemligen uti en , Coloured School, en undervisningsanstalt för negeroch mulatt-flickor. Min vän mr T. och jag fortsatte derföre vår vandring till densamma. Sedan vi förevisat vårt rekommendationsbref och aflemnat våra kort, blefvo vi förda en trappa upp och presenterade för skolans förestånderska, en medelålders dam af ,färg, miss Mac Hugh, samt rönte det hjertligaste emottagande. Efter en stunds samtal frågade mig miss H. uti hvilket ämne jag önskade höra eleverna, och då jag fått del utaf schemat för dagen, anhöll jag om sång och gymnastik. Medelst en klocksignal kallades snart samtliga eleverna upp i den allmänna församlingssalen, dit de efter takten af en marsch gingo till sina bestämda platser. De erbjödo en rätt egen anblick, dessa mörklagda misser. De äro väl klädda, ja en del t. o. ms eleganta. Modets och fåfängans svagheter tyckas här ha vunnit en stor terräng. Alla de fantastiska och extravaganta hårprydnader, som utmärka deras hvita systrar, återfinnas här, om möjligt än mer utvecklade. Brokiga band af alla färger äro lindade om hufvudets nackdel och falla ner öfver ryggen. Klädningarne äro af modernaste snitt, dels långa, dels korta med garnityrer och upplägg m. m. Det frasande sidentyget är starkt representeradt vid sidan af de anspråkslösa och enkla sitserna och bomullsväfnaderna. Ett ha emellertid dessa barn gemensamt, och det är ett godlynt utseende, ett hurtigt väsen och en brinnande håg för undervisningen. Det antal, som här deltog uti lektionerna, uppgick till omkring 100 af olika åldrar från 10 till 16 —15 år. Men låtom oss nu intaga de platser, som anvisats oss bredvid lärarinnan, och hastigt genomögna de böcker man lagt framför oss, hvilka innehålla de sångnummer, som af eleverna föredragas. Namnen Rossini, Verdi, Meyerbeer, Gounod, Auber, Offenbach m. fl. finnas der representerade. Inom kort höres sången, och tonerna ljuda med fängslande magt. Det lifliga uti Offenbachs sprittande musik, det allvarliga och högtidliga i den italienske maestrons skapelser och det lätta, leende och glada, som Aubers tondikter innehålla, återgafs af de färgade damerna med en nyansering och en känsla, som måste förvåna äfven dem, som hört mycket talas om den afrikanska rasens utomordentliga fallenhet för musiken. Efter det ytterligare några amerikanska sånger föredragits, afslutades denna del af lektionen, och man öfvergick till den andra delen af programmet. Flickorna, som aflägsnade sig på en stund, återkommo, frigjorda från en del konstiga modesaker, för att ledigt öfva sig uti fristående gymnastik. Alla bord och bänkar hade under tiden blifvit borttagna, så att salen var alldeles fri och tillräckligt stor för de öfningar, som nu togo sin början. Sedan gymnasterna ställt sig på led, spelade lärarinnan upp ett stycke på piano, och skedde derefter alla rörelser efter musikens takt. Rörelserna, som gjordes, voro alldeles desamma som i våra skolor. Dock något var annorlunda, nemligen exersitier med käppar och klubbor, de sednare afsedda för bröstbildningen, hvilken hämmas genom stillasittandet. Musiken tystnade — den rörliga skaran hade paus, och denna begagnades att, enligt bruket vid besök i amerikanska skolor, rikta några tacksägelseord till eleverna. Eder resenär var nog lycklig att i sin tacksägelse kunna framhålla tvenne An — föräldrarne — — De älska sitt barn il alla fall. och det är händelsen här.