att emottaga uti Newyork, torde det tilllåtas mig omnämna en till en af stadens förnämsta familjer, då det derigenom beredes mig tillfälle att såsom ögonvittne kunna bekräfta den erfarenhet, som andra resande gjort, att sällskapsoch familjelifvet här är älskvärdt och trefligt. Min artige värd, mr P., bodde uti den fashionablaste delen af City, 5:te avenyen. Kl. 6 e. m. den bestämda dagen, samlades der en del gäster, hvilka buro betydande namn inom bildningens verld. Middagen var, i förbigående sagdt, superfin, och mellan rätterna serverades de ädlaste viner, och de sedvanliga bordtalen uteblefvo ej heller. På denna sidan atlanten följer man den gamla engelska plägseden, att sedan dinnan serverat soppan, har värden det öfriga serveringsbestyret. Det är han, som ,trancherar steken, men händer det, att t. ex. en fogelstek blifvit placerad framför någon af gästerna, måste denne träda i värdens ställe, och är man ovan förskärare, är det ej så lätt att efterkomma betjeningens begäran om, ,a piece of breast eller ,a piece of wing för lady N. N. o. s. v. Måltiden kryddas med en liflig konversation öfver dagens frågor, hvaruti damerna med lika mycken sakkännedom och intresse deltaga, som herrarne. Efter middagens slut framställas sillerirötter och små vattenskålar af silfver med tby åtföljande servetter. Silleriet, som doppas i salt saknas aldrig vid amerikanska middagar. Ännu en stund tills kaffet serverats fortsattes det lifliga samtalet emellan bordssällskapet. Det led mot midnatt, innan damerna aflägsnade sig och herrarne förflyttade sig till röklokalen. Ibland de bekantskaper jag i denna krets gjorde, var en professors vid ,, The free Academy mr Raneke, som från tyskan till engelskan ösversatt ett par af fru Carlens romaner samt visade sig vara temligen hemmastadd i svensk litteratur. Tiden hade emellertid hastigt försvunnit och afskedstimman stundade — man måste skiljas med minnet utaf de så angenämt tillbringade timmarne och åter förflytta sig till hotellet, för att den kommande dagen redan säga farväl för alltid åt Newyork och dess intressanta befolkning. Den följande dagen på morgonen var jag för sista gången hos vår utmärkte landsman kapten Ericsson, för att till honom framföra mitt farväl och min hjertliga tack för hans mot mig visade uppmärksamhet att låta sin sekreterare, mr Taylor, vara mig följaktlig under min vistelse i Newyork. För sista gången stod jag nu framför ingången till V 36 vid Beach Street. Medan jag uti emottagningsrummet väntar kapt. E., torde jag få yttra några ord om det yttre af hans personlighet. Då man ser honom, skulle man ej kunna tro, att det är mannen, som under hela sin lefnad ansträngt sig med tankens arbete. Hela hans utseende påminner om en ung, liflig och energisk man. Intet grått hår,ingen skrynkla i pannan; när han talar, är det som om hela hans väsen vore eld och lågor. Men uti samtal med honom måste man hålla sig till sak; alla utflykter åt sidan afklipper han genast, och han vet så väl att afpassa sina frågor, att svaret nästan framgår ur desamma. I få ord: allt antyder mannen, som hushållar med sin tid, och kan han ej på det grannlaga sätt, som är honom eget, göra en mångordig gäst begripligt, huru man bör sammantränga största möjliga innehåll inom minsta möjliga tid, torde det nog hända, att han, i förbindliga ordalag, afbryter samtalet och med en ynglings hastighet uti sina rörelser skyndar tillbaka till sina göromål. Hans arbetstid är från kl. 8 på morgonen till 6 på aftonen, då han tar en promenad ute i det fria. Så fortgår hela året om, utan att han deltager uti några tillställningar eller nöjen; hans lefnadssätt är lika enkelt och anspråkslöst, som hans personlighet och hans hem. M. R. 2 BE VE TRT