Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1868, sida 1

XIX. Besök uti några af Nevyorks skolor. — Undervisningsväsendets organisation. — En middag uti Ste avenyen. — Afsked hos kapten Ericsson. — Afresa till Baltimore och Washington. Efter att af mr Davenport, en af de främsta ledamöterna uti the Board of Education, ha erhållit anbefallningsbref till samtliga skolinrättningar uti Newyork, begaf jag mig, i sällskap med mr Taylor, först till en Grammar-School, belägen vid 13:de gatan. Sedan vi blifvit föreställde skolans rektor, mr Th. Hunter, erbjödos vi genast att taga alla lokalernai betraktande. Det var tidigt på förmiddagen, lärjungarne började samla sig till bönestunden, och vi beslöto bevista densamma. Kl. half 9 voro omkring 1,000 gossar samlade i 4:de våningens sal, och glädjande var det att förnimma huru här, liksom i Chikagos skolor, strängt allvar och uppmärksamhet utmärkte den högtidliga fastän enkla ceremonien. Sedan bönen förrättats, uppläste en af de större gossarne en kria öfver sjelfvaldt ämne: , Niagaras naturmärkvärdigheter, hvarefter rektorn i några hjertliga ord helsado lärjungarne välkomna och tillkännagaf, att oaktadt det dåliga vädret, som rådde på morgonen, och den långa väg, hvilken många af lärjungarne hade att tillryggalägga för att komma till skolan, saknades ej mer än tvenne — ett bevis, sade den omtyckte läraren, att barnen förstå till sitt fulla värde uppskatta undervisningens stora nytta och betydelse. Sedan föredrogs en marsch på piano, och med militärisk ordning fördelade sig eleverna och aftågade till sina klassrum. Vi följde nu rektorn uti flera olika klasser och öfvervoro lektioner i åtskilliga ämnen. Bland det, som föreföll mig mest anmärkningsvärdt, var den matematiska lektionen. Rektorn sjelf tog här för tillfället lärarebefattningen om hand, och måste jag tillstå, att jag aldrig tillförne varit vittne till en mera liflig och underhållande lektion. Sedan problemerna blifvit efter läroboken bevisade, framkallades flera gossar och tillfrågades, huruvida de ej på något annat sätt kunde åstadkomma samma bevis. Det var som om hela klassen, elektriserats af detta ämne — gossarne täflade om nöjet att komma fram till taflan, och demonstrationerna skedde med klarhet och precision, utan omsägningar. Jag bör tillägga, det ifrågavarande skola skall vara en af de bästa i Newyork, och att dess utmärkte föreståndare gjort sig känd såsom en af Amerikas mest framstående pedagoger. En sed är allmänt gängse för alla besökare uti amerikanska skolor, nemligen att vid inträdet i skolbyggnaden blotta sitt hufrud och sedan förblifva obetäckt i såväl trappor som korridorer, tills man åter lemnar huset. Från denna skola gå vi omedelbart till en annan, motsvarande våra småbarnsskolor. Vi inträda uti en stor ljus och hög sal; undervisningen är i full gång. Trenne lärarinnor äro sysselsatta med att efter den s. k. ljudmetoden lära de till ett antal af flera hundra uppgående små barnen, hvilka sitta uti bänkrader å en umfiteatralisk upphöjning. Betrakta vi denna skara, finna vi, att en del af barnen äro barfotade och illa klädda, under let andra åter hafva en ,,fin anstrykning, itrisande, att de tillhöra välmående förildrar. Redan häruti spåras en af det merikanska skolsystemets principer, som itgår på att i barnasinnet inplanta känlan af jemlikhet och att tidigt inskärpa, let menniskorna, utan afseende på yttre örmåner, äro samhällets lika berättigade ch lika förpligtade barn. Om mon lyc