Diskussionen i andra kammaren om dödsÄ straffet. Öfverläggningen angående lag-utskottets utlåtande M 4, med hemställan om bifall till hr Hasselrots motion angående dödsstraffets afskaffande och afslag å hr Adlersparres motion derom att detta straff ej må offentligen verkställas, inleddes af justitie-statsministern frih. De Geer, hvilken till en början uttalade den öfvertygelsen, att skiljaktigheterna i åsigterna om denna sak ej vore så stora, som man velat göra dem. Å ena sidan der det talas om dödsstraffet, synes man dock ej bestrida dess tillbörlighet, enär man icke vill taga bort det ur den militära lagen, liksom ock icke ur ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter. Å andra. sidan påstås detta straff ej vara en absolut nödvändighet utan alltmera böra inskränkas, för att slutligen alldeles borttagas. Den undersökning, som i främsta rummet borde företagas, gällde den frågan: är dödsstraffet rättvist såsom straff för mord — det brott, som måste anses vara bland de allra gröfsta? Men här vore icke nog, att undersöka om straffet vore blott relativt rättvist, utan huruvida det vore rättvist i och för sig sjelft. Ty vore detta sednare ej fallet så kunde aldrig staten ega rätt att tillämpa detta straff. Till stöd emellertid för att så vore förhållandet citerade tal:n åtskilligt af hvad de förnämsta förkämparna för dödsstraffets afskaffande härom anfört. Han gjorde detta, dels emedan deras ord borde hafva den största vigt och dels emedan han fann deras ord innehålla så mycket sannt och vigtigt. En af dessa författare, (hvars