Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1868, sida 1

sin åsigt om dödsstraffets behöflighet, hemtande stöd från åtskilliga teologer, moralister och filosofer. Tan ansåge det visserligen för önskvärdt, at detta hemska straff kunde försvinna, men trodde tiden ej vara inne, då på samhällets djup änno funnes så mycken råhet och ondska, såsom stöd hvarför han i detalj skildrade några af de illgerningar, som på sednare tider blifvit begångna Vedergällningsteorien vore väl föråldrad och kun. de numera visserligen ej konseqvent tillämpa (öga för öga, tand för tand) men sjelfva den princip, hvarpå den grundade sig, vore dock ej hel och hållet förkastlig. Det är ett misstag af de moderna straffteorierna att uppställa förbåttringer såsom det högsta ändamålet; detta måste i ställe vara: återställandet af det kränkta rättsmedvetandet: Nan säger att det är okristligt att med kall blod och besinning förstöra en existens, men detta utgör en regel endast för den enskilde. Der kristna tron lärer oss visserligen, att vi ej skole hämnas oförrätter, utan vedergälla ondt med godt detta är ett sedebud för den enskilda menniskan men från den synpunkten får och kan ej stater och Jagstiftaren nigå. Talaren vidrörde bristerna i sängelseinrättningarne och de ringa utsigter, som förefunnes, och att en brottsling inom fängelsemurarne skulle förbättras, och slutade med att förklara, att han ansåge lagutskottets förslag hyils på ett missförstånd om sedlighetens betydelse och om det rättsliga medvetandet hos folket. Grefvc Erik Sparre utvecklade utförligt, i ett talangfullt lätt och ledigt, någongång till och med fiågöt le. kande föredrag, de åsigter han uttalat i sin re servation mot lagutskottets förslag, och supplerade br Fåves skildringar af på sednare tiden begång na brott genoni att i sina hufvuddrag teckna der bekante Silbodalprestens bana. Talarens hufvud argument för dödsstraffets bibehållande var dess efter hans tanke, oemotsägliga förmåga att injag: skräck hos förbrytaren och derigenom bidraga til att skydda samhället. Hr v. Kock uppträdde der efter med ett långt, mycket sakrikt och intressan anförande, i hvilket han på det varmaste förorda de dödsstraffets afskaffande. Hans fratnställning innehöll bland annat en utförlig granskning oci en, såsom oss syntes, fullständig vederläggning af de motiver för dödsstraffets bibehållande, som några broschyrförfattare och några riksdagstalarvelat hemta från andra länders brottsmälsskatistik I en serdeles vacker och vältalig teckning af vår folks karakter och tära egendomliga förhållanden motiverade han slutligen sin tänke; att vårt lanc i denna sak just är egnadt att ställa sig i främsts ledet inom kulturutvecklingen, i stället för att af vakta andra nationers! föredömen. IIrr Ekenmaj och v. Geijer uttalade sig på det lifltgaste för re formen. Grefve Henning Hanillton uttalade si icke direkt i sjelfva saken, men uttryckte endas den önskan, att man icke för den ena el ler andra uppfattningen af frågan måtte sökstöd i kristendomen eller den heliga skrift, i sam maphang hvarmed han belyste betydelsen af ät skilliga bibelspråk; hvarjemte han yttrade, att de vore omöjligt att afgöra, huru lång tid en menni ska behöfde att komma till ånger och bättra sig emedan omvändelsen endast skedde till följd af ex omedelbar nådeverkan af Gud; och denna skull man understundom kunna få fåfängt förbida unde en längre tid, då den deremot stundom kund komma och verka såsom en blixt. Hr Bergsted yttrade sig vältaligt och med djup rörelse öfvet dödsstraffets gräslighet, icke med afseende på-brotts lingen, utan på samhället, som vid hvarje tillfäl Je, då samhällsmakten, med kallt blod och uta nödpärnets rätt samt dertill utan full säkerhet at begå ett juridiskt mord, tager ett menniskolif känner sig smärtsamt berördt i sina innerst fibrer. Hr Landgren medgaf, att dödsstraffet å ett ondt oeh att det icke är något godt upp fostringsmedel för folket att ,,låtå det emellanå lukta blod, men trodde tiden ännu ej vara inn för dödsstraffets afskaffande. Äfven hrr Casperso7 och Frisk uttalade sig i korthet emot utskottet: törslag. KI. half 12 var diskussionen afslntad. Framställe proposition å utskottets förslag besvarades mer mycket blandade ja och nej. Ordföranden förkla rade sig anse nej öfvervägande. Votering begärdes men på derom enskildt uttalad önskan afstod derifrån. Frih. Staöl von Holstein anmälde si reservation mot beslutet.