som de kalla klubb. Det är ett ställe der det står en qvinna vid dörren, som inte ens lemnar en nejlika under tio francs. — Besitta det, utbrast poeten. — Vicomten har gjort kortkonster för att komma åt sina vänners schaber. Men vännerna, som voro lika sluga som han, ha sagt: Nu är det nog. Derefter har man kört bort Vicomten och helsade ej längre på honom. — O, de brackorna! mumlade poeten med förakt. — Vår Vicomte visste då inte hvad han skulle ta sig till. Inte en skilling, och ovan vid arbete. Nu skaffar Combalou honom litet förtjenst. — Combalou är således rik? — Det vet man inte. Han har ett kontor vid rue Meslay, men han skulle säkert bli ängslig som fan, om polisen stack näsan dit in. — Vicomten har således inte något yrke? — Jo visst; han har slagit sig på att bli förment fader.