Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1868, sida 2

ästa de goda förhållanden, hvilka sedan ingefär fyra månader förefunnits mellan Frankrike och Preussen. En välvillig neuralitet vid ett möjligen utbrytande fransyskt-engelskt-ryskt krig är allt, som man vt Preussen begär. Det heter, att general Fleury skall efter prins Napoleon ankomma till Berlin. Ställningen är allvarsam nog. Kabinettet i Tuilerierna har beslutat begagna den nuvarande situationen för att höja sitt i orienten sjunkna inflytande, likasom det tror sig hafva återförvärfvat detta inflytande i vestra Europa genom sin hållning i luxemburgska frågan samt upprätthällandet af påfvens verldsliga makt. Man skall således af Ryssland fordra uttryckliga garantier för afståendet ifrån alla stämplingar mot Turkiets integritet, och om Ryssland icke skulle lemna sådana garantier, så står säkerligen ett krig för dörren. Förberedelserna härtill äro längesedan träffade och fortsättas med största ifver. Likväl skulle en tilltredsställande och tillförlitlig förklaring af Ryssland kunna göra ett slut på den spända ställningen. Då man känner de af prins Napoleon många gånger uttalade åsigterna mot Ryssland, synes korrespondentens yttrande om prinsens mission till Berlin få en viss trovärdighet, om än icke frågan skulle vara så långt avancerad, som i korrespondensen säges. Visst är, att den orientaliska frågan fortfar att oupphörligt sysselsätta kabinetterna. Från Paris skrifves den 27 Februari till ,, Köln. 2eit., att en fransk not lärer hafva afgått till regeringarne i Petersburg, Berlin och Bukharest, samt att man allmänt motser en afgörande vändning i de orientaliska angelägenheterna. I en annan korrespondens från Paris af samma datum heter det: , Sedan i går hafva en del oroande rykten varit utspridda. Man talar om steg från engelska regeringens sida, för att förmå franska kabinettet till ett gemensamt uppträdande mot Ryssland, enär man icke längre betviflar sistnämnde makts afsigter i orienten. Till följe häraf rådde i dag stor oro på börsen, och alla värdepapper föllo betydligtk. ENGLAND. Trots den agitation, som omenskligheterna på Jamaika för mer än två år sedan framkallade, och trots de från många håll gjorda ansträngningarna att försona den så starkt kränkta rättvisan, har likväl icke ett hår blifvit krökt på den egentlige brottslingen, ty som man torde påminna sig — både general Nelson och löjtn. Brand blefvo frikända af den stora juryn. Nu har emellertid, den 27 Februari, den s. k. Jamaika-komitn gjort ett nytt försök att åstadkomma rättvisa. John Stuart Mill och Taylor, d. v. s. presidenten och sekreteraren i nämnde komitå, åtföljde af den berömde rättslärde sir Robert Collier, sökte utverka, att exguvernören Eyre blefve arresterad såsom medbrottsling i Gordons mord. Redan före det s. k. upproret på Jamaika hade Eyre fattat hat mot Gordon, eller stod åtminstone i ett mycket spändt förhållande till honom. För orättvisa åtgärders vidtagande mot Gordon hade Eyre också erhållit en tillrättavisning af engelska regeringen. Den 13 Oktober, två dasar efter oroligheterna i Morant Bay, proklamerade Eyre belägringstillståndet, hvarifrån staden Kingston likväl var uttryckligen undantagen. Detta oaktadt arresterades Gordon i denna stad, släpades på ett krigsskepp och fördes till Morant Bay, der han ställdes inför krigsrätt. Denna rätt, bestående af två skeppslöjtnanter och en infanterifändrik, var snart färdig både med processen och dödsdomen: Eyre stadfästade den sistnämnda, och den lycklige hängdes den 23 Oktober. Sir Collier framhåller nu, att Gordon först och främst blifvit rättsvidrigt arresterad, när belägringstillståndet icke gällde stalen Kingston; för det andra, att den s. k. crigsrätten alldeles icke var någon laglig lIomstol, enär en krigsrätt måste bestå af ju officerare, antingen af landtarmåen ler af flottan. Om Gordons skuld eller skuld ville icke Collier yttra sig annorunda, än att ,det i detta afseende är nog agdt, att med samma rätt som Gordon kulle man tjugo gånger hafva kunnat längt Bright, ja t. o. m. den nuvarande remierministern skulle svårligen hafva commit med lifvet från sin radikala unglomstid. Trots Colliers tydliga framtällning lärer begäran om den brottsliges rrestering icke blifvit bifallen, , emedan en stora juryn afslagit anklagelsen mot ufvudmännen i brottet, hvarigenom äfven nklagelsen mot de medbrotisliga måste örfalla. SPANIEN. Det blef icke i år kejsaren af Frankike, som af Pius IX erhöll de insignier, ia