Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1868, sida 2

— Har herr de Navarran ej gifvit dig något uppdrag innan han dog? — Han hviskade: , Uppsök Davidson, jag behöfver dig ej mera. — Hvad skola vi nu göra här? — Jag skall föra er till mästarens kabinett, — men vi måste vänta tills Monseigneur aflägsnat sig. — Hvad gör Monseigneur der? — Han söker något, som han ej skall finna. — Hvad då? — Tecknet! — Det är er och icke honom, som våra män skola lyda. Wurypere öppnade dörren till paviljongen och gick mot stora byggnaden. Jean iakttog ej att Surypere icke hade satt foten på trappsteget. — Vänta mig här, hade Surypere sagt till honom. Men då den lille mannen ämnade inträda i hvalfvet, utkommo Monseigneur och Ali plötsligt. Monseigneur fattade honom i strupen, och Ali höjde sin dolk. — Så har jag dig ändtligen, din usling! röt Monseigneur. Hvad har du gjort af kroppen vid rue des Recollets? — Hvad skulle jag ha gjort med den? pustade Surypere, till hälften qväfd. — Han finns inte mera der. — Allt är möjligt för mästaren. — Men jag hade likväl dödat honom. — Jag stötte honom i halsen, emedan jag visste att han bar en pansarskjorta. — Han var död! Det är således en dämon, som likväl kunnat fly? — Släpp mig, sade Surypere, jag vet ingenting. — Ni stryper mig! Vill du tala? Hvad har det blifvit