Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1868, sida 2

af denne man? Lefver han då? Hvar gömmer han sig? — Jag vet inte. — Ni qväfver mig. — Tala, annars måste du dö! En förfärlig strid uppstod emellan dessa tre män. Under ett svagt yttre dolde Surypåöre en ovanlig styrka och smidighet. Två gånger lyckades han rycka sig lös; han hade kullkastat Ali medelst en våldsam spark. Denne fattade hans ben och fasthöll sig dervid. Monseigneur kunde endast hota Surypåre med sin dolk. Han hade alltför mycket att förlora, för att begagna den. — Ni står der vackert, om ni dödar mig, hade den lille mannen utropat. Dessa ord hade kanske räddat hans lif. I alla händelser var Monseigneur angelägen om att bemäktiga sig hans person, och striden började ånyo. Jean kunde ej längre overksam åskåda detta uppträde. Han fattade en dolk, som han tagit med sig, och ämnade störta sig mot den punkt, der Surypåre stretade mellan Monseigneur och Ali. Men knappt hade Jean satt foten på trappsteget, förrän statyens stenarm, försatt i rörelse genom en dold fjeder, höjde sig och nedföll tungt, likasom en klubba, på hans hufvud. På samma gång sjönk trappsteget undan hans fötter, och Jean rullade blodig och liflös genom ett trattformigt schakt, som förde till oublietterna). ) Underjordiska hvalf med blindlucka, hvarigenom de nedstörtades, som man i hemlighet ville göra sig af med. Öfvers. anm.