Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1868, sida 2

Bandet i Faubourg Saint-Germain, under ledning af låssmeden Mignard, hade yppat en verkligen ordnad förvaltning, för att stjäla i den högre aristokrat ens rika boningar. Tjugo af dessa missdådare hade blifvit fällda. Sedermera försvinna Mullvadarne. Mullvaden är en tjuf och mördare, som lägger sig på lur under natten, för att taga ett ur eller en börs från ett offer, som han alltid mördar. Derefter taga de finare industririddarne snart öfverhanden. Efter Magnier, Toppay och Poildemache kommer bandet de Svarta Frackairne, fruktansvärdt genom sin djerfhet och fintlighet, lika mycket som genom de anklagades samhällsställriag. En omständighet, som ej undföll Jean Deslions, var att, huru ansenliga de begångna stölderna än hade varit, fann man endast obetydliga summor hos de anklagade. Hvart togo då dessa rikedomar vägen? Synbarligen höll de Tjugoens mästare räkning med dessa banditer. Beviset derpå var att dessa menniskor, som blifvit afförda till galererna, utan ett öre i fickan, sedermera alltid hade penningar. Ingen af dem kunde angifva mästaren, emedan han ej kände hans namn och hans bostad. Med den bästa vilja i verlden hade den uppriktigaste angifvare, då han slukade llarna (det vill säga: angaf kamraterna), ej kunnat föra rättvisan på spår efter de Tjugoen. Sålunda fanns ännu denna dolda kraft; lenna samhällsfiende förblef ostraffad!