Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 3

öfriga partierna lagt romerska frågan a acta, finnes af parlamentets höger e stark grupp, som just nu gör sin bållnin gentemot kabinettet beroende af den ställ ning, som Menabrea skall intaga i denn: fråga. Detta parti står otvifvelaktigt un der general Lamarmoras inflytande, son närmast representerar franska regeringen: idger och fordrar, att Italien en gång föl alla skall erkänna och garantera Kyrko. staten inom vissa gränsor, hvarigenom re geringen skulle afstå från hvarje frihe att handla i denna sak. Menabrea deremot lärer anse det riktigast att vända tillbaka till Septemberkonventionens bestämmelser samt på sin höjd antaga er tillsvidare gällande faktisk öfverenskommelse med Kyrkostaten. Då emellertid Lamarmoras parti understödjes af Frankrikes inflytande, kan det lätt inträffa, att Menabrea finner motstånd just inom den sida af parlamentet, der han förut trott sig förnämligast kunna räkna på understöd. General Lamarmora väntas till Paris, som man förmodar i en politisk mission. Underrättelserna från Sicilien äro fortfarande oroande. Visserligen hafva inga oroligheter ännu förekommit, men sinnesstämningen är på många håll sådan, att allvarsamma oroligheter kunna förutses. Lyckligtvis är aktionspartiet, som har stort inflytande på ön, varmt tillgifvet enhetsidn, och så farligt detta parti eljest kunde vara, så skall det dock på Sicilien blifva ett troget stöd för regeringen. Exkonung Frans II af Neapel har den 14 dennes i Palazzo Farnese i Rom mottagit en deputation från Neapel och Sicilien, som öfverlemnade honom en adress med anledning af årsdagen efter Gaetas intagande. Det är bekant, att det neapolitanska exmajestätet med samma tvärsäkerhet, som exkonungen af Hannover, yttrar sig om förestående politiska omhvälfningar. Frans II söker äfven efter bästa förmåga att uppmuntra de bourbonska agitationerna, men han är så till vida i en sämre ställning än exkonungen af Hannover, som hans finanser lära vara i en förskräcklig oreda. RUMANIEN. om förhällandena i Donaufurstendömena skrifves från Paris den 21 dennes: , Tack vare de energiska protesterna från kabinetten i Paris, London och Wien hafva de nyligen bildade rumäniska banden ånyo måst upplösa sig; men nu begagnar sig Nyssland just af deras upplösning som förevändning att nödsakas till sammandragning af trupper längs den bessarabiska och moldauiska gränsen. Åtminstone har den härvarande ryske diplomatiske agenten, på en förfrågan af utrikesministern Moustier, helt öppet förklarat truppsammandragningarne nödvändiga för att förhindra, att de upplösta banden flykta öfver på ryska området och vålla oreda der. Denna förklaring lät ganska antaglig, och ministern måste — trots sitt tvifvel — förklara sig tillfreds dermed, intilldess han fått svar på den inbjudning, som han sändt till de engelska och österrikiska regeringarne, om en gemensam protest i Petersburg. Att de omtalade banden funnits till, medgifves således nu från rysk sida, och det är således icke lätt att förstå, huru dessa band så helt och hållet kunnat undgå den preussiske generalkonsulns i Bukharest uppmärksamhet, så att han till Berlin för kort tid sedan kunde anföra: ,,Banden existera endast i de österrikiska agenternas inbillning.