Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 3

UTRIKES. TYSKLAND. Tyska förbundsrådet är inkalladt till d. 2 Mars och grefve Bismarck utnämnd till dess president, och naturligtvis är förbundsrådets närmaste åliggande att förbereda de lagförslag, som skola föreläggas tullparlamentet. I Hessen-Darmstadt söder om Main-linien skola valen till detta parlament ske först den 19 Mars; i Baden hafva de skett i förra veckan, likväl utan att man ännu erhållit någon säker underrättelse om slutresultatet. Af flera korrespondenser från Carlsruhe synes likväl framgå, att det nationella (preussiska) partiet väntat sig mera lysande resultater af valstriden, samt att det råder förbittring öfver, att dess kandidater i flera kretsar måst lemna platsen åt partikularistiska, stortyska eller ultramontana motståndare. Af 14 deputerade, som Baden tillsammans valt till tullparlamentet, lära endast 6 tillhöra det nationella partiet. Att man i Nordtyskland i det hela är missnöjd med den riktning, som på den sednaste tiden gjort sig gällande i Sydtyskland, framgår bland annat äfven af de betraktelser, som en korrespondent till Köln. Zeit. gör, med anledning utaf konungens af Wirtemberg förut af oss meddelade throntal. Är det då — yttrar korrespondenten — ingen utsigt för, att Nordoch Sydtyskland kunna dragas till hvarandra genom starkare band än dem, som finnas i gemensam kultur och gemensamma intressen? Talar icke regeringen i Baden helt öppet om en politisk förening mellan Nordoch Sydtyskland, och åtrår icke bayerska regeringen ett författningsförbund mellan begge delarne? Det synes nästan, som om regeringen i Wärtemberg icke ville kännas vid dylika sträfvanden. Throntalets grundton är stortysk och österrikisk; de politiska tankar, som finnas deruti, äro så oklara, som den stortyska ideen alltid varit. Det har naturligtvis väckt stort uppseende i Sydtyskland, att storhertigen af Baden helt plötsligt afskedat sin hittillsvarande krigsminister general Ludvig och utnämnt preussiske militärattacheen vid hofvet i Carlsruhe, general Beyer, till hans efterträdare. Valet af en preussisk general till krigsminister är betecknande för Badens ställning. Det synes bekräfta sig, att det konservativa partiet i Preussen är på väg attkrypa till korset och bedja grefve Bismarck om förlåtelse, för det detta parti ett ögonblick kunde förgäta sin skyldighet att följa honom. Så skrifves från Berlin till ,Hamb. Nachr.: , Vid en sammankomst af de konservativa fraktionerna har man på ett mycket framstående sätt framhållit nödvändigheten af en fortsatt intim förening mellan de konservativa och ministeren. Det kan icke heller betviflas, att — på få undantag när, och dessa undantag äro att finna i herrehuset — de konservativa ju hysa den innerliga önskan att utjemna hvarje spår af den tvist med regeringen, som utbröt med anledning af den hannoveranska provincialfonden. Man har nemligen kommit till erkännande utaf, att följderna af en definitiv brytning med grefve Bismarck skulle komma de konservativa mycket illa till pass. Men ett motsvarande tillmötesgående från de konservativas sida har hittills fattats, och mången påstår tillochmed, att grefve Bismarck ingalunda är sinnad att låta den parlamentariska konflikten spårlöst försvinna, utan att han tvertom skall begagna denna konflikt som anledning till att bilda ett konservativt regeringsparti, hvilket kan sätta honom i stånd att framdeles undvara stödet af det feodala partiet. ITALIEN. Om förhållandena i detta land skrifve till ,,Augsb. allg. Åeit.: , Under det d