Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 2

Ameude HN någon Vidare åtgard al Stadsfullmäktige. Förslaget N:o 2. Hr Philipsson. Beredningen har ännu ej fått tillfälle att yttra sig rörande hr von Schoultz reservation, hvilket dock nu lämpligen kan ske, då ärendet föreligger till Stadsf:s behandling. Tal:n redogjorde, i egenskap af ledamot i beredningen, närmare för dennas motiver. Läser man nu reservationen, så kommer man verkligen till den åsigt, att motionären velat något annat än han föreslagit. Hr v. S. hade i sin reservation äberopat Stadsf:s beslut af den 16 November 1865, i anledning hvaraf tal:n fann sig föranlåten kasta en återblick på de beslut, Stadsf:e fattat i afseende på afkortningslängden. Den serskilda beredning, som blifvit tillsatt för att afgifva utlåtande öfver afkortningslängden för 1864, hade uttalat det omdöme, att åtminstone någon del af de skattskyldige, som blifvit uppförda på längden, skulle kunnat erlägga sina utskylder. Så hade det t. ex., vid närmare undersökning, visat sig, att flera af de såsom ,utfattige upptagna personer dels voro egare af fastigheter eller fastighetsandelar, dels befunno sig i ganska bergade omständigheter; en person hade uppgifvits ha aflidit putan tillgång, men befanns vid bouppteckningen ha efterlemnat icke mindre än 18,000 rdrs tillgång utöfver skulderna; om en annan hade den anteckning gjorts, att han vistades utrikes, medan han dock bosatt sig i Stockholm och vid anfordran ganska riktigt erlade sitt resterande skattebelopp, uppgående till öfver 100 rdr. Reservanten borde väl, då han åberopade förutnämnda beslut, äfven ha redogjort för hvad som förut förekommit i ärendet. Detta innefattades i följande punkter af hos Stadsf:e förda protokoller, hvilka nu af tal:n upplästes: 1865 den 16 November. 8 6. Den för granskning af och yttrande öfver afkortningslängden å icke indrifna kommunalutskylder härstädes för 1864, under den 24 sistl Augusti tillsatta, särskilda beredning hade afgifvit ett under N:o 39 bland årets tryckta handlingar infördt betänkande, hvari beredningen meddelat det slutliga omdöme, att ifrågavarande afkortningslängd icke vore fullt tillfredsställande, samt att någon del af resterande beloppet, 3,317 rdr 57 öre, ännu borde kunna indrifvas. Då ärendet nu förekom, uppstod diskussion, hvarunder särskilda talare, utan att motsägas, framställde den åsigt, att, vid indrifvandet af utskylderna till kommunen, staden väl ej borde söka att fråntaga fattiga arbetare eller andra skattskyldiga hvad som för uppehälle erfordrades, helst derigenom ett resultat, motsatt det afsedda, kunde, medelst tillökning i stadens fattigvårdsutgifter, uppkemma; men att deremot i de fall, då motvillighet, men ej bristande förmåga, hindrade liqviden, undseende ej borde visas; och emedan, genom den utredning ärendet vunnit, det vore uppenbart, att vederbörande exekutorer, vid försöken att indrifva de oguldna skattebeloppen, ej i allmänhet gått till väga med den noggrannhet och omsorg, att föreskrift om samtliga beloppens afkortning borde, på grund af uppgifterna i längden, meddelas, utan det fastheldre befunnes, att uppgifterna om hindren för beloppens uttagande i många fall blifvit införda, utan undersökning om förhållandet och möjligen utan att ens gäldenären blifvit hörd, ehuru han vistats i staden, ansågo Stadsfullmäktige sig nu förhindrade att meddela slutligt yttrande om den ifrågasatta afkortningen; utan beslöts, att längden skulle återsändas till Magistraten, med anhållan, att Magistraten ville vidtaga sådana åtgärder för kontroll af i längden förekommande uppgifter, att bättre visshet, än hittills, vunnes derom, att andra belopp ej till afkortning anmäldes, än de, hvilka, i följd af fattigdom eller annan giltig orsak, ej kunnat indrifvas. 1866 den 5 April. S 10. Stadens Magistrat hade, med protokollsutdrag för den 29 December 1865 samt den 5 och 26 Januari, 2 Februari och 16 Mars innevarande år, äfvensom de deri omförmälda skriftliga yttranden af vederbörande exekutorer, återställt den afkortningslängd öfver oguldna kommunalutskylder 1864, hvilken, på sätt protokollet för den 16 November 1865, under 5 6, visar, hos Stadsfullmäktige förevarit. Stadsfullmäktige, som inhemtade, att en del af de i längden upptagna kommnnalutskylder m mera influtit, och att förnyade försök till indrifning af åtskilliga bland de oguldna utskylderna skett, medgäfvo afkortning af samtliga i längden ; införda utskylder, som ännu äro utestående. i Af hvad sålunda förekommit, fortfor tal:n, visade det sig således, att Stadsf:e ej saknat fullgoda skäl för sitt beslut att låta verkställa en; kontroll af de i afkortningslängden förekommande ; uppgifter. Tal:u hade nödgats åberopa detta, emedan beslutet, i strid med sanna förhållandet, blifvit tolkadt så, som om Stadsf:e skulle ha velat ålägga exekutorerna en onödig stränghet. — Till sist hemställde tal:n, att beredningens utlåtande måtte af Stadsf:e godkännas. Hr v. Schoultz. Om det förekommit talarens kolleger önskligt, att hans förslag varit uppstäldt i en annan form, så hade det för honom varit önskligt att härom blifva upplyst. Kunde emellertid ej inse, att någon otydlighet förefinnes. Frågan om Stadsfullmäktiges ,,befogenhet är en lagtolkningsfråga, och då talaren ej eger kunskap i sådana, hade han rådlört sig med en, enligt hans förmenande, fullt kompetent person. — Talaren hade, tillfölje af illamående, ej varit i tillfalle att inhemta kännedom om beredningens beslut förrän efteråt och kunde således ej tillvägagå på annat sätt än som skett, nemligen att reservera sig. Talaren hade erhållit kunskap om tvenne utmätningsfall, vid hvilka förfarits på ett sätt, som synts honom serdeles hårdt. Då uppstod hos honom den tanken, huruvida icke en ändring i de bestående förhållandena skulle kunna