Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1868, sida 1

Mitt beslut blef snart fattadt. Jag vill redan samma afton begifva mig till huset Dagen föreföll mig ändlös. Slutligen slog klockan åtta; det var der timma, jag hade bestämt, emedan jag di ansåg mig böra blifva mindre observerad än på ljusa dagen. Jag anlände till inkörsporten. En nyckel öppnade en mindre port, anbragt i den stora. Jag inträdde på gården. Ritningen i skiinet angaf en port, fästad i sjelfva muren. Nyckelknippan gaf mig nyckeln, men jag blef öfverraskad af att endast finna öppningen till en brunn. Denna brunn, afdelad genom muren, hade utåt gatan en annan öppning, tillsluten medelst en lucka. Jag rådfrågade ritningen af huset, och jag såg att en gång var tydligt angifven på botten af brunnen. Jag lutade mig fram tör att se om jag skulle upptäcka något, men jag varseblef endast mitt bleka ansigte, återspegladt i vattnet. s Det var för sent att rygga tillbaka; jag fattade ett i brunnen nedhängande tåg och släppte mig ned. XVII. ,De Tjugoen. Besynnerligt! I den mån jag nalkades botten, tycktes min kroppstyngd, använd som driskraft, undantränga vattnet, i hvilket jag fruktade att salla. Mina fötter vidrörde slutligen den fuktiga marken; men då återtog vattnet plötsligt sin plats. Det liknade en falllucka, som tillslöts öfver mitt hufvud.