Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 3

brel iran Ryssland. (Från Dagligt Allehandas korrespondent ) Petersburg d. 9 Febr. 1868. Det är här en gängse åsigt så väl bland den stora massan som till och med de mera bildade och tänkande, insupen med modersmjölken och således orubblig, att landets kornbodar äro outtömliga. Tvifvel i detta fall kan försätta äfven den godmodigaste ryss i ett verkligt raseri. Han lefver nu en gång för alla i den tron, att vore ej Ryssland och dess enorma mjölförråd, så skulle hela verlden svälta ihjäl. Något sådant som att brist på denna oundgängliga förnödenhet skulle kunna komma i fråga inom egna landamären, detta ser han ej ens i drömmen. Den allmänna missväxten i Europa och den häraf härrörande, mot vanligheten ofantligt stegrade efterfrågan och utförseln af spanmål härifrån bidrogo emellertid senaste höst att hastigt höja prisen, och tillika förmärktes i sjelfva hufvudstaden plötsligen en betydlig brist derpå, åtminstone i betraktande af den annalkande vintern och dennas långvarighet. Emellertid väntade man dagligen under hopp och fruktan inträffandet af någon del af de stora mjölkaravaner, hvilka skulle komma hit uppför Wolgafloden och sedermera öfver Ladogasjön, men tack vare de gamla godkända fortskaffningsmedlen, segling och halning med handkraft och h star, behöfde de åtskilliga månader för sin färd hit från produktionsorten. Som emellertid regeringen hade varit nog förutseende att skicka en flottilj af mindre ångfartyg att möta dessa förråd, anlände de verkligen hit, innan vintern lagt sin allsmäktiga och tunga hand öfver sjöar och floder. Brödet i hufvudstaden hade dock redan då stigit i pris med öfver 25 procent, och ryktet visste att förmäla, att till och med kejsarens vagn blifvit anhållen på några af stadens gator af en hop , mindre bröder eller ,,svarta arbetare under utropet: ,Fader, gif oss bröd, ty vi hungra! Ryktet om denna episod spred sig med blixtens snabbhet, men glömdes lika snart i likhet med de notiser, som ganska ofta i samma ämne förekomma i dagbladen, utan att det minsta förmå skingra tron på en fortfarande välmåga eller öfverrösta de stojande fester, hvilka här vintern ut rasa i kapp med kölden och nordanvinden. Men med ens föll termometern så lågt som eljest endast bland Lapplands fjell och på Sibiriens tundror, och nn ljöd ett jämmerskri: köld och hunger, hvilket förmått uppväcka till och med skendöda. Kölden inträffade såsom förebud och var så sträng, att man t. ex. här i staden öfver allt varsnade till marken fallna ihjälfrusna sparfvar och dufvor; af stadens omkring 20,000 åkare hade mer än hälften förfrusit sina ansigten, hvilka antogo en förfärande likhet med kolossala ruttna äpplen, och om nätterna upplockade polisen här och der liggande döda menniskor, som i rusigt tillstånd fallit på gatan och der öfvergått till den eviga hvilan. Ja, det gick så långt, att på jernvägen mellan Petersburg och Moskwa, som, oaktadt den mest inbringande i hela verlden, är den sämst skötta och således utsatt för alla tänkoch otänkbara missöden — att, säga vi, på denna väg en person ihjälfrusit i tredje klassens passagerarevagn under sjelfva färden. Och från Moskwa, der kölden nedgått ända till — 48 grader Cels., berättas, att på vägarne i trakten befunnits en sådan mängd döda, att distriktstjenstemännen haft svårt att under de första dagarne derefter hopsamla dem alla. Att bristen på mjöl och andra förnödenheter skulle under sådana förhållanden framträda bjertare än vanligt, är naturligt. Stora skaror af bönder icke blott i Archangelska och Olonetska, utan äfren från åtskilliga guvernement i mellersta Ryssland började sätta sig i rörelse, och den sorgliga sanningen kunde trots alla möjliga bemödanden ej mera döljas. Regeringen har ännu de sednaste dagarne protesterat mot en del tidningars påståenden, att en verklig hungersnöd vore på färde, oaktadt hon å andra sidan förordnat om en öppen subskription i hela riket, under det kejsaren och kejsarinnan utfärdat ett öppet bref till sin äldste son thronföljaren och hans gemål att ställa sig i spetsen för den komit6, som i dessa dagar här bildats för att samla medel åt de nödlidande. Sedan saken en gång väl kommit derhän, lider det ej mera tvifvel, att summor metsvarande behofvet snart skola sammanbringas, ty gifmildheten hör till ryssens kardinaldygder; men emellertid lär det ej kunna nekas, att den allmänna sorglösheten redan orsakat olyckor, som inga penningesummor kunna bota. Tidningarna komma väl att i sinom tid meddela mer eller mindre sorgliga historier i detta ämne. Allmänheten är här färdig att uppoffra ganska betydliga summor för att bistå sima likar; men föreställer man sig, att den gör något vidare, så bedrager man sig högligen. Den handlar så at ögonblickligt deltagande, men undanbeder sig för rigt all vidare tanke på bästa sättet för medlens användande. Om vi ej alltför mycket misstagit oss om förhållandena här, så kommer en lika stor del af de samlade medlen att användas till bränvin som till bröd, äfvensom en del säkert ej lär kunna undgå att vandra samma underjordiska väg, som betydligt större summor ända till sednaste tider fridsamt vandrat och väl vidare komma att vandra. Men lika godt, samvetet är fredadt, och hvem rår väl för öfrigt för sin nästas långa fingrar ? Men förekommer väl ingen kontroll, då underslef så ofta kunna förekomma? Eder korrespondent påminner sig, att han en gång hade i uppdrag att i ett af regeringens kanslier lyfta en i det hela obetydlig summa penningar och med förvåning och förtrytelse såg den massa af formaliteter han i och för denna affär måste genomgå, den massa af fullmakter han måste ega, den msassa af qvitton han och diverse tjenstemän nödgades underskritva, innan han fick se en skymt af de regnbågsfärgade kreditbiljetterna, och då han senare för en ryss uttryekte sin förundran öfver att, oaktadt all denna kontroll, försnillningar kunde förekomma, svarade denne helt lugnt, att just detta underlättade underslefvet, emedan ett inyeckladt bokhålleri bortblandade alltsammans. Alltnog, de fattiga skola i sinom tid få sin del af de samlade medlen, de allestädes närvarande och allt öfversvämmande krogarne sin del, med ett ord, alla skola få sin beskärda del; men icke desto mindre fortfara festerna här ohejdadt och hafva till och med under de sednaste dagarne antagit en allt mer vådlig karakter. Såsom Jag rodan I något af mina föregående bref nämnt, hvilket för öfrigt redan det förutan är bekant för hela den europeiska allmänheten, betalas ingenstädes i verlden konstnärer så dyrt som här. Vi känna ej de detaljerade anslagen, men pota med bestämdhet att, oaktadt teatrarne nästan beständigt under hela saisonen ordentligt belägras af publiken, och ehuru för ländstelsplatser betalas ända till 20 rdr och för loger 80 rdr, uppgår dock dessas brist årligen till ungefär 11 million rdr, deri ei inbe-nadt hyra och underhåll för byggnaderna äfvensom dekorationsoch kostymförrådet, som påstås skola uppgå till ett värde af 20 millioner rdr, Men ej nog härmed. Utom sitt betingade gage eger hvarje konstnär de s. k. feus, en viss summa, beroende af hans talent, för hvarje gång han uppträder och dessutom för hvarje saison en recett, uppsatt enligt hans eget val och vid de dramatiska teatrarne bestående af pjeser, hvilka förut ej blifvi: gifna. För dessa aftnar eger recett-tagaren äfven aft bestämma prisen för platserna, och är denne mycket omtyckt af publiken och framför allt af fruntimren, så uppgå dessa till fabelaktiga belopp. Men dermed är publiken ännu ej belåten, och få recetter aflöpa utan talrika presenter, bestående af guld och juveler i alla tänkbara former, åtföljda af blomsterregn, hvilka i och for sig kosta rätt Atrdliiet O 42 J — i eg