Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 3

kan och att större delen af dem inträffa unde en. ärstid. då blommor, isynnerhet sådana son anses lämpliga för dessa ovationer, nemligen ka. melior och rosor, nästan uppvägas med guld De italienska näktergalarne måste få den öfverty gelsen, att dessa berrliga Söderns barn uppspira kapp med ispiggarne och snöstjernorna, likason vid utfärderna i Moskwas omgifningar yttrade der Rysslands transatlantiska bröder, med den för sins dumdristiga tal bekante Fox ispetsen, sommaren 186t naiva förmodan, att de vidsträckta potatesäkrarnvoro ananasplantager, tack vare den frikostighet hvarmed de godmodiga cch penningestinna lång. rockade moskowiterna morgon, middag och qväl instufvat i dem denna tropiska välfägnad. Och likväl betalas hvarje kamelia och ros med ända till 4 rdr, hvilket man väl föga kan ana, då mar ser dessa buketter, så enorma, ,att dem famna inga armar räcka till, åtföljda af en mängd mindre, nedregna i sådan massa, att t. ex. senaste vecka, då dansösen Grantzow, som, enligt härvarande balettamatörers påstående, är den första i sitt slag i våra dagar, hade sin recett, behöfdes tjugo personer för att i hast undanstöka skräpet och gifva dansösen tillfälle att åter börja sina pas. En af dessa buketter uppgafs hafva kostat 500 rdr och dertill hafva varit omlindad med dyrbara band och spetsar för 250 rdr. När härtill lägges ett gulddiadem med briljanter, en lagerkrans af guld om ett skålpunds vigt och en massa armband, broscher och örringar, uppgående till ett totalvärde af 8,000 rdr, torde man böra tvifla på törntaggarnes tillvaro bland rosorna. Paulina Luccas recett, som inträffade under 35 graders köld, var ännu mera storartad så till vida, som hela hennes våning var illuminerad och prydd med blommor i otaliga festoner, återgifvande hennes namnchiffer och vapen (hon är nemligen gift med någon tysk baron och bär äfven baronesstiteln). Den efterföljdes af en präktig soupe, med åtföljande entusiastiska skålar, som var tillställd af hennes beundrare i staden. Andra qvinliga artister blifva ej heller lottlösa, lika litet som åtskilliga manliga dramatiska artister. Mindre frikostig och intresserad visar sig publiken mot Terpsichores prester, och den enda af dem, som bon unnar talrika applåder, är svensken Johanssen eller, som ryssarne benämna honom, Joganson, hvilken mottogs vid sin recett här om dagen såsom vanligt med bullrande bifallsyttringar. Johansson anses, oaktadt sin framskridna ålder, af härvarande kännare som den konstnärligaste och behagligaste af alla samtida dansörer i Europa. Han är född i Stockholm år 1818, der han äfven vid nio års ålder började taga lektioner i dans vid dervarande kungliga teaters dansskola. Sedermera studerade han, enligt dåvarande kronprinsen Oscars önskan och på dennes bekostnad, hos den bekante choreografen Bournonville i Köpenhamn. Önskan att få se Maria Taglioni förde honom år 1841 till Petersburg. Han debuterade här i Maj 1841 i en ,.pas de trois med Sehlefort och Appolonski. För första gången uppträdde Johansson med madame Taglioni år 1842 i baletten .Doja eller Portugiserna i Indien; för sista gången dansade han med Taglioni år 1843 i baletten Hertha eller prinsessan Elfrid. År 1866 firade Johansson sitt tjugofemåriga jubileum vid Petersburgs balett, och såväl publiken som hans kamrater uttryckte vid detta tillfälle sin uppriktigaste och af honom fullt förtjenta aktning och vänskap: för honom. Samma dag utsirade artisterna vid baletten bans klädloge med lefvande blommor, och mellan dessa infogades namnen på de tjugofem berömda dansöser, med hvilka han dansat i särskilda baletter). Johansson stod ständigt i synherlig gunst hos kejsar Nikolaus, som alltid kaljade honom ,,sin graciöse finne. Rn