Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 3

nelse: Den 15 i denna månad passerade jag och min hustru den så kallade Svarttjern, dragande en tom stötting hvardera, då vi upphunnos af jägmästaren i Lycksele G. E. Lind, som skjutsades af Fredrik Andersson i Bränforsheden. Då jägmästaren kom midt för mig började han hun mig för att hafva angifvit åverkadt timmer åt kommissarien Hallgren i Lycksele, hvilket jag aldrig gjordt; äfven tog han af mig den stötting jag drog jemte min yxa, äfvenså stöttingen som hustrun drog; huggyxan fick jag väl igen sedan på dagen, men stöttingarne har jag ännu icke bekommit åter, hvilket är så mycket smärtsammare som jag lånt dem af en granne och jag ej vet det vara något brott att draga sådana efter en väg. Jag skulle dock återfå dem om jag ville för jägmästaren bekänna hvilken eller hvilka som åverkat och nedfört timret i Svarttjern, det lofte både jägmästaren och skjutsbonden, äfvenså bad dem mig uppgifva om någon Baggböle-skogvaktare uppmanat till nämnde åverkan; så väl jägmästaren som skjutsbonden sade att allt var nog bekant för jägmästaren förut; men han ville ytterligare höra det af mig som han visste sjelf hade ärerkat der, och fördenskull ej vore obekant om de andra åverkarne. På allt detta svarade jag som sanningen är att jag ingenting visste att omtala; derpå skiljdes vi. Då jag hemkom om qvällen hörde jag af min hustru som hemgått lån; öre mig, att jägmästare Lind i förbifarten varit in till henne och sagt åt henne, att hon skulle bedja mig nödvändigt gå till honom till Björksele påföljande Fredag den 17, hvarföre han skulle skänka mig ett pund mjöl. Tacksam för skänken, och vetande mig intet ondt hafva gjert begaf jag mig till Björksele om Fredag, och träffade Jägmästarn hos Pehr Hedmans. Der började han ytterligare gå ikring med mig på alla upptänkliga sätt, hvilken meted ej lär vara ovanlig hos honom; bad mig först bekänna om och huru mycket jag åverkat samt sedan alla de andra som jag kunde veta åverkat i nämnde Svarttjern. För slik bekännelse lofte han mig att jag skulle vara fri från åtal samt att intet straff skulle drabba mig. Jag skulle få vara alldeles lugn och säker derom; tillika lofte han mig både kläder och penningar och sade dess mer, att han ej ämnade lägföra nägon annan af åverkarne heller, utan ville genom min bekännelse försöka om möjligt få något tag på Baggböle sågverk eller få någon af dess betjening fast för någo: brott, ty till verket hördes han hysa ett oblidkeligt hat; han tog då och räckte mig 6 riksdaler riksmynt och en gammal skjorta och lofte mig mer gamla kläder så snart jag skulle komma till Lycksele. I min stora sattigdom blef mig denna frestelse för stark och i förlitande på hans löfte att hvarken mig eller grannarne skulle vederfaras något ondt, så för att åtkomma pengarne han räckte mig, och då han så nödvändigt ville jag skulle veta någonting ehuru jag inte vet af något åverkans-brott hvarken för mig sjelf eller de andra här af mig afgifna, hittade jag upp följande nödlögn för honom, ej då betänkande det orätta häruti, hvartill jag sedan kommit till besinning om; jag uppgaf nemligen följande till honom, mig sjelf att hafva åverkat 100 stockar, Salmon Carlsson och Boman i Vormsele omkring 80, Zakri Ericsson i Vormsele omkring 30, Israel Johansson i Nordanås omkring 100, Eric Michaelson i Svartliden nätt 70, Nils Johansson i Svartliden nätt 80. Abram Johansson hvilkens stöttingar jag lånt då jag träffade jägmästarn på tjern ville han äfven veta om han Werkat något, men jag kan sannerligon ej dra nig till minnes om jag ljög något på honom, äfeenså frågte han mig om jag visste Baggböle skogvaktare uppmanat någon till att föröfva denna werkan, hvarpå jag svarade att Hultdin som är Vormsele har jag hört sägas sagt åt byamännen utt dem skulle verka någonting. Hvad Hlultdins yttrande beträffar, antar jag om något sådant ällts, att det gällt privilegierna och utstämplinen kring Vormsele, hvilket nog gått trögt för vamännen att få ner i år i anseende till den våra vintern och de för foderbrist svaga dragare, nen all min öfriga uppgift till jägmästarn förklaar jag härmed af fri och otvungen vilja upprikigt och bestämt samt oåterkalleligen för osaning, och tillägger yttermera att jag om nämnde verkningar ingenting alls har mig bekant, hvilet härmed i vittnens närvaro af mig försäkras ch undertecknas. s Vormsele den 29 Maj 1867. Jonas Johansson i Svartliden. Vittna: sils Fredrik Nilsson i Vormheden (bomärke). onas Wikman den äldre i Vormsele (bomärke). Forestaende berättelse har jag ansett mig böra å detta sätt nypteckna, medan jag skulle hafva friskt minne alla de osanna uppgifter jag på mästarns ideliga lockelser, såväl af dumhet och ädsla som ock af begär att åtkomma belöningen an utlofvade, lemnade honom och hvilka osaningar jägmästarn med särdeles glädje syntes aneckna hvilken berättelse som helt och hållet tillommit af min egen drift att godtgöra det fel jag egått förvaras tills nästa ting i Lycksele för att å framlemnas till välloflige häradsrätten i den ändelse något af dessa mål förekomma. Vormsele den 29 Maj 1867. Jonas Johansson i Svartliden. Vittna : ils Fredrik Nilsson i Vormheden (bomärke). onas Wikman den äldre i Vormsele (bomärke); a —