Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 2

— Hvad fan skall man göra här? frågade den ene. — Bah, sade den andre, vi måste taga vårt parti. Man släpper inte ut oss före dagningen. Der finnes en brits, på hvilken man kan sofva, utan fruktan ätt ligga för mjukt. Jag proponerar ett parti sömn och jag ger exemplet. Cellen upplystes af ett slags nattlampa at jernbleck, upphängd på muren, och hvars rykande veke förgiftade luften, till stor ära för herr Quinquet, som uppfunnit denna slags belysning. Då den unge mannen utsträckte sig på britsen, märkte han några bokstäfver, skrifna med blyertspenna i ett hörn af den nyligen rappade muren, — IBrAd är det när? sade han. Och han började läsa. .Jag är tagen, Man har kännt igen mig; allt är således slut för mig. Om en kamrat får se detta, så må han bege sig till Vincennerskogen; han skall följa den andra lilla allen till venster och vända ryggen åt slottstornet, vid foten af Gravellesplatån. Om han då gräfver vid foten af det sjunde trädet på höger hand — — Det var allt. Hade mannen blifvit afbruten? Hade man förflyttat honom från detta provisoriska fängelse till ett starkare? Eller hade han icke haft för afsigt att säga mera? Huru som helst var underrättelsen noggrann, — Se hit, sade den unge mannen till sin kamrat. Den andre nalkades. — Det måtte varit en tjuf, sade han.