Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 2

ra ormen, som skulle slingra sig fram öfver hela scenen, gått isönder och måst skickas till Sverge för att repareras, än hette det, att icke en enda repetition hållits, utan att maskineriet råkat i olag; det berättades, att baletten måste gå minst 20 gänger, för att endast utgifterna skulle bli betäckta, att den kostade 500 rdr hvarje gång den komme att gifvas, o. s. v. Förväntningarne voro derför i hög grad spända, hvartill ytterligare kom nyfikenheten att få se hur Bournonvillo behandlat Eddans ämne för att framställa det koreografiskt, en uppgift, som det nästan syntes omöjligt att lösa. Programmet, som utkom några dagar innan första föreställningen, blef bokstafligen bortrifvet, och vid de första representationerna har huset varit utsåldt till förhöjda priser. I sitt förord försvarar Bournonville sig mot dem, som vilja frånkänna baletten förmåga och kraft att våga sig in på ,,Eddans spegelglatta isyta,, i det han gör uppmärksam på, att nordens gudar med sina gigantiska motståndare, sådana Eddan öfrerlemnat dem till oss, äro handlingsväsen, hvilka ej gifva sig af med deklamation. Hufvuduppgiften har för honom varit att bringa dramatiskt sammanhang i dessa fragmenter af den stora episka dikten. Till understöd har dels prof. H. P. Holst lånat honom sina lätta, välljudande rythmer i ett litet förspel, dels har tondiktaren prof. Hartmann genom en i nordisk stil komponerad musik bidragit till att öfverföra åskådarne i ,stämningarnes rike. I förspelet ,Nornorna förutsäga Urd, Varanda och Skuld asalifvets undergång, och derefter börjar den fyra akter långa baletten. Första akten föregår i underjorden hos jätten Thrym. Sedan Loke fästat sigyn, ser man hur Thor skakar sin hammare. En båt gungar fram på de sällsynt naturligt eftergjorda böljorna. Hafvet fräser, upplyst af täta blixtar. I fören står Thor, som med all makt uppdrager Midgårdsormen ur djupet, då plötsligt en pil från Lokes båge sönderskär linan, och odjuret sjunkor tillbaka i afgrunden, medan samtidigt dermed hammaren, hvilken Thor med hela sin kraft kastar efter detsamma, går förlorad. Man hör en marsch, och med tunga steg marschera Thussarne med Thrym i spetsen in i salen. Loke öppnar i en syn för honom Frejas ljusa och blomstrande boning, uppfylld med pittoreskt grupperade elfvor, och jätten uppflammas af Frejas skönhet till den häftigaste passion. Han måste ega henne. I detsamma kommer den lille Skirner ridande på gångaren Sleipner, med stora vingar på hjelmen, såsom sändebud från gudarne, för att återfordra hammaren. Han ,afvisas snöpligt, och Thrym ger honom sin stora armring med sig såsom fästegåfva till Freja, När ridån går upp för andra akten, ser man Egirs praktfulla borg i middagsbelysning; i fonden synes det öppna ljusblå hafvet, begränsadt af en med koraller, musslor, blommor 0. 8. v. betäckt bakgrund. Snäckan lägger till med hela gudaskaran, som hälsas välkommen af Mgir; olycksstiftaren Loke stör emellertid hela glädjefesten och måste slutligen, för att undgå Thors hämnd, förvandla sig till en orm, som, slingrande sig fram öfver hela scenen, störtar sig ut i hafvet, en anblick, som naturligtvis kommer alla åskådarne att sitta med munnarne öppna af förvåning. I tredje akten ser man Frejas heliga lund. Skirner framför Thryms frieri. Frejas såväl som de andra gudarnes harm fioner inga gränser, och Thor, som genast gissar, att Loke är upphofsmannen till detta påtund, vill redan låta honom försona sitt brott med döden, då denne, för att erhålla förlåtelse, lofvar att återskaffa honom den högt saknade Mjölner och ger honom det rådet att, förklädd till Freja, resa till Jothunheim. Nu utföres en vapendans af Valkyrior och Einherier, och Thor och Loke åka till Jothunheim iFrejas vagn. Fjerde akten visar oss vid ridåns uppgång Thryms underjordiska kungasal. Taket hvilar på pelare af sällsamt uthuggna klippblock. I bakgrunden synes en bred, hvälfd port, försedd med ett galler, genom hvilket man ser en djup bergsklyfta med ett vattenfall. Förberedelser vidtagas till en fest för Frejas emottagande. Hon kommer, och derefter följer den bekanta katastrofen. Då Thor känner hammaren i den hand, gom är vand att svänga den, genombäfva väldiga thordön fjellen, Thor springer upp på bordet, Thrym faller aldraförst, och nu följer åter en scen af stor effekt, i det pelare och hvalf i salen vackla och denna sammanstörtar öfver Thussarne. I månbelysningen synas Thor och Loke på bron öfver den skimrande elfven, Tjocka moln lägra sig emellertid