UTRIKES, TYSKLAND. Exkonung Georg af Hannover synes icke vara den ende depossiderade furste, som tror på en snar omhvälfning af förhållandena i Norra Europa. Äfven hans vän och olyckskamrat, exkurfursten Fredrik Wilhelm af Hessen, har i dessa dagar uttalat sig på samma sätt, som exkonungen vid mottagandet af sina f. d. undersåter. Han har nemligen af hessiska damer fåtti present ett dyrbart broderadt täcke och af denna anledning i , Sachs. leit. offentliggjort en tacksägelseskrifvelse, der det heter: ,,Under de tunga pröfningar, hvarmed försynen hemsökt mig och mitt land, som alltid omfattas af mig. med samma kärlek, är det en tröst för mig att se, det mina undersåter, trots alla sorgliga erfarenheter, fortfara i sin trohet och kärlek till mig. Det har alltid varit fromma qvinnors uppgift att bevara en orubblig trohet under de tyngsta hemsökelser, oc ch det är derföre min bön, att I icke måtten låta beröfva Eder den tillit, som I sjelfva så varmt uttalat i önskningen, art den med våld åstadkomma skiljsmessan från mitt hem och mitt folk icke måtte blifva af lång varaktighet; att pröfningens tid snart måtte vara förbi, samt att Kur-Hessens banör och sköld då åter måtte blifva höjda. I förtröstan härpå förblir jag c. Det är ett karakteristiskt sammanträffande, att detta sker just då de afsatta italienska furstarne äfven göra sig förhoppningar i samma riktning. I Roms diplomatiska kretsar cirkulera afskrifter at ett bref från exkonungen af Neapel till hans kusin, prinsessan Alice af Parma, med anledning af hennes förmälning med exstorhertigen af Toskana. I detta bref uttalar Frans II den fasta öfvertygelsen, att han snart skall se sin unga kusin hålla sitt intåg i Litti-palatset uti Florens (Victor Emanuels slott), samt att naturligtvis bourbonerna på samma gång skola blifva återinsatta i Neapel. ÖSTERRIKE. De österrikiska tidningarne för den 20 dennes innehålla utförliga berättelser om det hannoveranska exkonungaparets silfverbröllop, hvaraf vi här meddela några enskildheter. Den egentliga lyckönskningskuren och mottagningen af de flesta deputationerna egde rum redan den 17 dennes och räckte från kl. 9 om morgonen till kl. 3 e. m. Om morgonen öfverraskades konungaparet af talrika hannoveranska sångare, som hade uppställt sig utanför slottet och utfört en mängd sångnummer. Den kungliga familjen visade sig på balkongen och tackade. Sedan den österrikiska kejsarfamiljen samt de österrikiska och hannoveranska aristokratierna framfört sina lyckönskningar, mottogos gästerna från Hannover, först damedeputationerna från de särskilda provinserna, derefter 50 medlemmar af den hannoveranska skytteförening, hvars beskyddare exkonungen varit, så medlemmar af talrika föreningar, alla med dyrbara och sinnrika presenter at alla slag, och till slutet 14 invalider, som hade deltagit i slaget vid Waterloo. Från de festa städer i Hannover hade deputationer inträffat med presenter; den ena staden hade sändt ett silfverfat; den andra en blomsterbukett af silfver; den tredje en kolossal silfvervas, 0. s. v. Från Geesteminde (nu preussisk krigshamn) var skickad en liten tredäckare af silfver; från staden Hannover en silfverhäst till ett värde af 8,000 thaler; från en annan stad en silfvermodell af den kyrka, der konungaparet vigdes för 25 år sedan. Utom dessa värdefulla presenter voro insända alla slags hannoveranska produkter: silkestyger, viktualievaror, 0. s. v. Den 18 om förmiddagen drogo samtliga hannoveranarn i stor Procession till slöttet. Sammantriffandet af den kungliga familjen med de f. d. undersäterna skildras som utomordentligt rörande. Konungen, som var klädd i hannoveransk generalsuniform, kom tillika med drottningen och sina barn (en son och två döttrar) ned till den församlade mängden. , Tagesblatt säger, att hannoveranarne riktigt störtade in på dem, för att kyssa deras händer. Drottningen och prinsessorna utbrusto i häftig gråt. En hannoveranare omfattade konungens knän och ropade: Gode, ädle konung, kom tillbaka till ditt land! En aunan ropade: , Hannoveranare! låtom oss på detta heliga ställe svärja att fasthålla vid vår rätt! För att icke öfverväldigas af sina känslor, afbröt konungen snart denna scen och drog sig tillbaka. Vid den stora banketten om af tonen i den präktigt dekorerade kursalongen synes emellertid den upprörda sinnesstämningen hafva tagit öfverhanden, och