Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1868, sida 2

noveranare promenera på Wiens gator; nära nog alla buro de hannoveranska nationalfärgerna. De berättade, att de i Prag blifvit mycket vänligt mottagna, samt att det varit deras mening att i Dresden anordna en stor gemensam måltid, men att den dervarande preussiske ambassadören motverkat detta, af hvilket skäl vistelsen i Dresden blifvit inskränkt till några få minuter. Af andra berättelser orfar man, att de resande i Bodenbach — gränsstation mellan Sachsen och Böhmen — funno sig till mötes tvenne extratåg, som exkonung Georg på egen bekostnad afsändt för att afhemta sina gäster. Enligt den hannoveranska ,,Zeit. fur Nordd. hade han dessutom i Hietzing, Penzing och på flera andra ställen hyrt logis till en stor del af de inträffade fremlingarne. Innevånarne i Hietzing (som ligger 112 mil från Wien) hade till exkonungens och hans gemåls ära arrangerat en stor festbal. De i Wien bosatte hannoveranarne öfverlemnade ett dyrbart album, och den welfiskt sinnade högre adeln har låtit förfärdiga en ryttarstaty i silfver af exkonungen, hvilken berömmes som ett präktigt konstverk. Galataffeln var bestämd till 2,000 kuverter. För öfrigt bekräftas det från flera håll, att österrikiska regeringen underhand uppmanat exkonungens minister, grefve Platen, att undgå allt, som kunde bereda hofvet i Wien förlägenheter och gifva anledning till reklamation trån preussisk sida. den bayerska officiösa , Corresp. Hoffmann heter det: ,,Resultatet af valen till tullparlamentet har utvisat ett godkännande af regeringens hittills följda politik och har lemnat ett vittnesbörd om att Bayern skulle vara prisgifvet åt förderfvet, om någotdera af de begge yttersta partierna komme till statsrodret. Detta resultat uppmuntrar regeringen att fullfölja samma politik, nemligen häfdandet af Bayerns sgjelfständighet. FRANKRIKE. Om äfven på den sednaste tiden ropen på krig icke förekommit så ofta som förut, så hafva de likväl på långt när icke tystnat. Så heter det nyligen i en korrespondens från Paris: ,,År 1840 satt Louis Napoleon som fånge på Ham och skref då bland annat dessa ord: , Men du, Frankrike . . . du, som ständigt för den vestra verlden varit allt framåtskridandes källa; du, som besitter de herrskande staternas tvenne vilkor: snille för fredens värf och snille för krigets, har du icke längre något värf att uppfylla? Snart skall den dag komma, då det är nödvändigt för den, som styrer dig, att förstå, huru det är din uppgift att till fördel för civilisationen lägga ditt Brennus-svärd i alla förhandlingar. År 1854 var Louis Napoleon den, som ,,styrde Frankrike. Han ,lade Frankrikes Brennus-svärd i förhandlingarne mellan Ryssland och Turkiet, och då detta icke hjelpte, drog han det ur skidan och störtade Sebastopol i grus. År 1859 var Louis Napoleon äfven den, som .styrde Frankrike. Då Italiens smärteskri hördes i Vestra Europa, ,lade han Frankrikes Brennussvärd i förhandlingarne mellan Sardinien och Osterrike, och — då detta icke hjelpte — drog han det ur skidan och slog Österrike till jorden vid Magenta och Solferino. År 1866 var Louis Napoleon den, som ,styrde Frankrike. Han ,,lade då Frankrikes Brennus-svärd i förhandlingarne mellan Preussen och Österrike. Det hjelpte endast obetydligt — mycket obetydligt — men oaktadt detta drog han icke svärdet ur skidan, ty — det hade rostat och blifvit slött. År 1868 är Louis Napoleon ännu alltjemt den, som ,styrer Frankrike. . Preussen har icke uppfylt det lilla — det obetydliga — som utlofvades år 1866, Frankrikes svärd är åter blankt och skarpt, ja, långt mera än det var både 1853 och 1859. I fall nu icke Preussen uppfyller sina löften, skall då , Brennus-svärdet komma fram? Kan det icke antagas, att detta svärd skall dragas mot Preussen? sar luften icke blifvit så tryckande, att en rensning måste försökas? Enligt , Köln. Z2eit. företogo studenterna Paris den 17 dennes en ganska skarp lemonstration i teatern Odon, der ett stycke af Alexander Dumas, ,Kean, safs för första gången. Knappt hade rilån gått upp, innan det till den från år 1848 bekanta melodien ,Des lampions jöd ett hundrastämmigt , Cassagnac, Casagnac! Härmed ville man antyda, att! len nuvarande regeringen är förkroppslisad i denna personlighet. Plötsligt ljöd let från alla håll: ,lefve Victor Hugo! ch ,Ruy Blas! Det sistnämnda ropet ördes nära nog till representationens slut. jjelfva stycket gaf äfven anledning till lera demonstrationer. Då Kean sade: I England hafva stora och små samma ättigheter, ropade en röst: ,, Icke i Frankike! Detta åstadkom ett högljudt bifall. mn annan gång, då en poliskonstapel i tycket öfvervar en strid utan att blanda ig deri, ljöd det från parterren, logerna ch det s. k. paradiset: ,,Lefve den engel-ss ka polisen! Repliken hafven ju friet framkallade följande utrop: , Ännuly ske, men vi skola snart förskaffa oss den!t å ett annat ställe, der det var tal om t k I t 2— Lr irstarnes allmakt, hördes gälla hvisslinar. Efter representationens slut fortsates demonstrationerna på place de FOdåon, er nästan hela Quartier latin stämt möte. ya demonstrationer förekommo aftonen !e erpå, då samma stycke gafs, men då!l: