Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1868, sida 3

Bref från Amerika. (Till Nerikes. Alleh:a.) Stockholm i Wiseonsin d. 27 Dec. 1867. Vi ha nu tillbringat den första julaftonen här, betydligt olik dem, vi förut genomlefvat, hvilka framträda i minnet med sina många fröjder, vittnande å ena sidan om goda vänners täflan att bereda hvarandra glädje, och å den andra om svenskens benägenhet att lefva öfver sina tillgångar, att förskaffa sig det, som är öfverflödigt ech han kan undvara. I denna, såväl som i mången annan lyx, står amerikanaren långt efter. Visserligen gifvas äfven här julpresenter, men dock sparsamt, och vanligtvis bestå de af nödvändighetsartiklar. Skulle man uppge något slags öfverflöd, vore det väl i afseende på maten, men som den nästan uteslutande består af farmarens egna produkter, anser han sig ej böra igenbinda mulen på oxen, som tröskar. Andra dryckesvaror än kaffe och tkvatten äro här föga brukade. Amerikanarnes mest allmänna julfröjd är, för öfrigt, att i kyrkan om julaftonen kläda en eller flera julgranar ) med värdefulla presenter åt Söndagsskolbarnen, äfven de äldre. Ceremonien börjar, sedan alla äro samlade, merendels med bön och sång, hvilken sistnämnda vanligen fortfar under hela tiden presenterna utdelas, hvilket verkställes af en dertill utsedd komite. Nyfikenheten är en trogen tjenare, som skyndar att lösgöra de omsorgsfullt inslagna gåfvorna, sedan de ändtligen öfverlemnats till lärjungarne, af. hvilka kanske de flesta äro mellan 20 och 40 år. Dervid upptäckas skrikande dockor, pipande papegojor, sjungande foglar, utstofferade markattor o. s. v. Denna s. k. fest afslutas ömsom med ett lämpligt förmaningstal, säng eller bön. — Under juldagen hålles vanligen predikan i kyrkorna, men samtidigt fortgår oafbrutet den kommersiella rörelsen i handelsbodar m. m., så framt juldagen ej infaller på Söndag. Jag lofvade i mitt förra bref några meddelanden rörande de här gällande samhällslagarne — ett måhända alltför oförsigtigt löfte, enär en nykomling härvidlag har svårt att ens i något fall yttra sig, helst som en utsago från en plats här i Amerika, ond eller god, af mången kanske tages såsom gällande för hela denna verldsdel, äfven om den anginge mindre än en tusendedel deraf. Jag vill derför på förhand säga, att jag i mina iakttagelser hunnit föga längre än djuret, hvars tanke slutar der det oändliga börjar. Emellertid har jag ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet vid åtskilligt. En ungkarl i Amerika får ej under någon förevändning taga till sig i sitt hus en ogift qvinna, nej, de måste vigas — en ceremoni, som, utan föregången lysning m. m. d., förrättas lika väl af en lagkarl, som af en prest. Kringgås denna lag, råka de felande ut för en annan, vida strängare, nemligen lynchlagen, handhafd af privata auktoriteter, hvilkas utslag måste absolut åtlydas. I afseende på beskattningen gäller, att en farmare får besitta lösören till omkring 200 dollars värde skattefritt; hvad derutöfver finnes belägges med vid pass 2 procents skatt, hvilken användes dels till betäckande af nödiga omkostnader för skolor, vägar m. m., samt kyrkobyggnad och presters aflöning, för hvilket sistnämnda ändamål medel dock merendels erhållas genom subskription, — dels ock till afbetalning af krigsskulder. Större possessionater blifva dessutom ålagde gifva en s. k. reveny-skatt. För industrirörelse betalas rättigheterna på flera olika sätt, dels efter nettoinkomst, som pröfvas genom bokföringen, hvilken skall beedigas, om så fordras, dels genom stämpling af hvarje fabrikat. Så belägges t. ex, 32 gallon öl med en dollars stämpel, således omkring 3 cents skatt pr gallon; tändstickor med 1 cents stämpel ) Der gran ej finnes att tillgå, tages tall, så framt den kan fås inom några mils afstånd; i annat fall får en cederbuske representera granen,