af göromål, som på förhand under den mindre bråda tiden kunnat göras undan. Framkörning af gödsel på rårlanden. Om man vill odla rotvexter och grönfoder, så måste man också gödsla den jord, som dermed skall besås. Kan denna gödsel utföras på släde, så går arbetet vida fortare och åkren skadas ej genom tillpackning, som blir oundviklig, då gödseln, isynnerhet sedan jorden upptinat, utföres med vagnar och hvarigenom man får föga nytta af höstplöjningen och svårt för att få ordentligt och fint bruk på åkren. Gammal svensk och ny utländsk erfarenhet lär oss, att det är fördelaktigast att genast utsprida gödseln på åkren, såvida denna ej har för stark lutning eller är utsatt för öfversvämning af vårfloden. Framkörning af grus till landsvägarne. Hvad som gör detta i sig sjelft svåra åliggande ännu mera betungande är jordbrukarens skyldighet att grusa sina vägstycken ej allenast på hösten, utan äfven midsommarstiden, då så många andra vigtiga göromål upptaga hans tid och gruset söndersmulas på den tillhårdnade landsvägen af vagnshjulen och förflyger i dam. Väggrusningen bör ske om hösten, och vägen om vären endast afjemnas, gropar fyllas o. s. v. I hvilket fall som helst bör framkörningen af gruset, såvida sandgropen ej är belägen bredvid vägen, dock alltid ske under vintern; och Mars månad med sina långa dagar är lämpligast derför. Gruset bör vara groft, stenfritt och ej blandadt med större Stenar. Framkörning af sten till grundmurar, kållrar ete. Stensläpning är mödosamt på barmark. Man bör söka verkställa den på före. På det stenarne under vintern ej skola frysa fast, böra de föregående böst läggas på underlag. Framkörning af kalk. Kalken är för länets derpå fattiga jord ett förbättringsmedel. forutan hvilket den aldrig uppnår den höjd af bördighet, uvartill naturen ämnat henne. Dess riktiga användande är i förening med grundlig afdikning hufvudvilkoret för jordbrukarens välstånd, hvarföre han ej nog ofta kan påminnas derom. Kalken verkar dels som gödsel, dels upplösande af befintliga växtnäringsämnen, såvida jorden är fri från stående vatten och ej i brist på växtmylla. Den användes bäst i kompost, med humusrik jord på styf lera och med lera på lättare jormåner. Försök att enligt professor Mullers råd kompostera kalk med den brunblåa lera, som nästan öfverallt på vår stora lerslätt ligger ett par fot under matjorden och som innehåller lika mycket kalisalter, som vanlig aska! Denna lera blandad med 14 till 16 osläckt kalk, faller dermed isönder till ett fint, grått pulfver, som förträffligt göder gräsvallar. Men var försigtig under kompostberedningen att kalken ej får för mycket regnvatten på sig, så att han sammangyttras till grynformiga klumpar, i hvilket tillstånd den blir utan verkan på jorden, med hvilken den bör intensivt blandas, som ett pulverformigt stoft. Erfarenheten har visat att kalkfattig jord behöfver årligen ett tillskott af en, högst två tunnor osläckt kalk, som påföres på en gång t. ex. 10 å 20 tunnor hvart tionde år, eller oftare i proportionsvis mindre mängd och alltid i omvexling med lIadugärdsgödsel, hvarförutan kalken utarmar jorden. Kalk behöfves dessutom till pudrettberedning, till användande i stall och ladugårdar, för attluften ej må förderfvas af de skarpa luftarter, som djurens spillning utvecklar m. m., hvartöre den vid hvarje egendom ständigt bör vara till hands. Byggnadsarbeten. Bjelkar och timmer böra skrädas innan de hunnit torka. Ernar man i Ami! bygga, bör man äfven af detta skäl hafva net srädt redan på förhand. Sista dagarne af Mars äro erdeles passande för dessa arbeten. Fefgy, Åättande. För att grundligt Redskapens istån. (ON kunna bruka sin jord, fordras stark redskap, och för att med full drift kunna berrifva arbetet, beböfves tillräcklig myckenhet af de olika slagen deraf, så att man ej, om ett eller annat går sönder, derför måste afbryta arbetet, Man måste nu mönstra sin redskap och sätta den i fullt bruks bart skick, så att man ej, då vårarbeten förekomma, behöfver använda särskilda arbetare härför.