Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1868, sida 2

från det förflutna, som icke sammanhänger med det första kejsardömet, gör nemligen allt sitt till, för att upphäfva dennassi institution för invalidernas försörjning, vom i Ludvig XIV grundat. ,,Patrie innehåller följande härom: ,,Invalidernas antal förminskas med hvarje dag, dels emedan vil: icke hafva några krig, och dels emedan pensionerna för de utom anstalten lefvande invaliderna blifvit förbättrade. Tillföljo deraf torde den stora byggnaden snart komma att delvis blifva obebodd. Man är således betänkt på att på annat sätt använda de tomma rummen. Sedan ett) år har man i vestra flygeln, som ligger vid bulevarden Lateur-Mauboury, inqvarterat två bataljoner af kejsargardets infanteri. Äfven har man der inredt bostäder åt en mängd officerare. Än vidare har man användt en af matsalarne till förvaringsrum för de gevär, som blifvit onödiga, efter chassepotsystemets införande. För närvarande sysselsätter man sig med att i byggnaden placera en del ambulansattiralj. Der finnas redan massor af sjukvagnar, sjuktält, m. m. j TURKIET. I ett telegram från Konstantinopel heter det, att Ali Pascha skall resa till Paris för att inleda underhandlingar angående Kandias autonomi samt inbjuda kejsar Napoleon till ett besök i Konstantinopel. AFRIKA. Från Annesley-bugten (i Abyssinien) telegraferas den 2 dennes, att konung Theodor redan skulle hafva inträffat i Magdala, samt att konung Menilek af Schoa blifvit slagen och dragit sig tillbaka till Ankobar. General Napier hade för plan att skyndsamt marschera till Antalo. De egyptiska trupperna framrycka utan engelske öfverbefälhafvarens medgifvande. Männe icke sir Napier skyndat sig för långsamt, så att hela expeditionens uppgifna ändamål — förskaffandet af frihet åt de europeiska fångarne — förfelats, enär det väl är fara värdt, att konung Theodor skall låta mörda dem, om, säsom här uppgifves, han hunnit före del. engelska trupperna till Magdala. Dagens post. ÖSTERRIKE. I ett telegram från Wien af den 161. dennes heter det: ,, Kejsaren har nekat att till festligheterna vid exkonungens af Hannover silfverbröllop upplåta de kejserliga sestsalarne. Frågan om den hannoveranska legionen är löst på ett tillfredsställande sätt. l RUMÄNIEN. I början af innevarande månad hörde man många berättelser om oroande till-. dragelser i Rumänien, Serbien och Bulgarien. Dessa berättelser — som gingo ut på, att band, hvilkas sammanlagda styrka uppgick till 5,000 man, beredde sig på att infalla öfver Bulgariens gränsor från Rumänien och Serbien — väckte sådan sensation, att vestmakterna och Österrike vidtogo diplomatiska åtgärder hos furstarne Karl och Michael. Specielt väckte det oro, att man misstänkte, det Ryssland och Preussen stodo bakom dessa agitationer. Den preussiska officiösa pressen fortfor att försäkra, det ingenting af vigt förekommit vid Bulgariens gränsor; men härpå syntes man icke vilja lita. Den österrikiska Neue freie Presse vill veta, att intrigen afser att bringa den kristna delen af Turkiet under prins Karls af Hohenzollern hegemoni, och det antydes tillika från Wien, att denne furste har för afsigt att begagna ett eventuelt europeiskt krig för att bemäktiga sig Siebenbärgen, eller åtminstone den wallackiska delen deraf. Med anledning af vestmakternas och Österrikes diplomatiska åtgärder, riktades uti deputeradekammaren i Bukarest den 14 dennes en interpellation till ministeren, angående organisationen af de beväpnade banden. Interpellationen besvarades afinrikesministern Brutiano som förklarade, att den till grund för interpellationen liggande beskyllningen var alldeles osann, samt att Rumänien aldrig skulle kämpa mot Frankrike, hvilket land Rumänien hade att tacka för sin huvarande ställning, hvarefter kammaren nästan enstämmigt gaf ministören ett förtroendevotum. Det synes nu visserligen å ena sidan förunderligt, om de ofvannämnda berättelserna, hvilka till en del blifvit bekräftade af franske generalkonsuln i Bukarest, skulle vara fullkomligt gripna ur luften; men å andra sidan är det svårt att förstå, huru den rumäniske inrikesministern — ifall det ligger någon sanning till grund för dessa berättelser — inför kammaren skulle kunna förneka tillvaron inom Rumäniens gränsor af band, hvilka, för deras storleks skull, omöjligt kunna hafva bildat sig i all hemlighet. AZLr-—-———-MÅ 4 — — tr —— —U————