Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1868, sida 2

—————————————————76 — Med dessa ord lemnade hon rummet: Efter omkring en halftimma kom hon tillbaka med strålande ögon; ett stolt leende och näsborrar som nästan slämtände vidgade sig för den höga andedrägten. — Följ mig, min grefve — sade hon — följ mig till prinsessan! Jag vet att ni är en trogen, tillgifven anhängare till vårt hus, och jag vill derföre i första Hand lemna er förtroendet af den ära, som väntar det. Hon gaf Königsmark härvid armen och tog med honom vägen till prinsessans våning. i vilja icke försöka att beskrifva den sednares rörelse vid hans åsyn. Hon sökte dölja den uppflammande rodnaden på sina kinder, genom den djupa böjning hvarmed hon sänkte sitt hufvud vid helsningen på kurfurstinnan, då denna, i stället att mottaga detta vördnadsbetyg, med samma öfverlägsenhetens välbehag, som vanligt, sade: — Upplyft denna hjessa, som är ämnad att bära Englands konungakrona! I stället att svara, nedböjde prinsessan sig ännu djupare. — Denna anspråkslöshet skulle illa anstå er kungliga värdighet mot hvarje annan än mig, för hvilken den helt naturligt är ett undantag, föreskrifvet af er urskiljning. Ni måste i öfrigt i tid lära er att uppbära denna värdighet som sig bör. — Den är icke min och skall troligen aldrig blifva det. —, Jo, min prinsessa, det skall den! Genom min lifmedikus, doktor Steigerdahl, som nu är hemkom menfrån England, har jag på konfidentiel väg inhemtat, att sedan inga förhoppningar mer finnas för dynastiens fortplantning, drottningen och parlamentet förenat sig om valet af er gemål till tronföljare, hvilket oförtöfvadt skall meddelas honom. Prinsessan blickade stum emot golfvet. En tår dallrade utför hennes kind, -Kr det så ni mottager underrättelsen om er lycka? Är detta tacksamheten för den brådska jag haft att bringa er den? Och er, min grefve — tillade hon i det hon vände sig till Königsmark — er har jag, i stället för bevittnandet afen glädjescen, tillskyndat den sällsamma åsynen af en furstinna, som fäller tårar för att blifva drottning. — Misstyd icke mina känslor! Jag känner mig icke skapad för den upphöjelse ni bebådar mig. Mitt öde har icke bestämt mig för ett så lysande mål. —