Riksdagsbref. Stockholm d. 16 Febr. 1868. Bolaget för Wessman-Barkens jernväg hade begärt anstånd för 3 år med kapitalafbetalningen å det lån, som staten lemnat till nämnda företag, och statsutskottet hade afstyrkt denna begäran. Härom uppstod en kort debatt i gårdagens plenum i andra kammaren, som slutade med votering, dervid statsutskottets mening af kammaren bifölls med ej mindre än 134 röster mot 35. I första kammaren bifölls utskottets mening , utan fraser. , Denna lilla debatt utgjorde ett afbrott i den tystnad, hvarmed ärenderna hittills inom de båda kamrarne utagerats. Klagade man vid förra riksdagen öfver för mycket talande, så tyckes man nu få anledning till motsatsen, såvida icke hågen för debatten växer något, då de större frågorna komma på dagordningen. Emellertid arbetas det flitigt i utskotten, och statsutskottet. föregår äfven nu med godt exempel på en skyndsam, men dock noggrann behandling af föreliggande ärender. Den önskan synes också vara allmän, att våra riksdagar må kunna afslutas inom kortare tid än 4 månader. Särdeles torde första kammarens landsortsledamöter känna en sådan åtrå, då de nödgas utan ersättning uppehålla sig här i hufvudstaden, med en uppoffring beträffande enskild ekonomi och familjelif, som näppeligen uppväges af intresset för riksdagens angelägenheter. Äfven många af andra kammarens ledamöter vända sina blickar mot hemmen — och det är väl naturligt af hvar och en, som har ett kärt hem — och blir, såsom sagdt, önskan, attriksdagarne måtte blifva så korta som möjligt, allt mer förherrskande. En tråga, som börjat ventileras man och man emellan ganska allvarsamt, är frågan om tryckfriheten. Det blir alltmer klart äfven för tryckfrihetens varmaste vänner, att denna frihet får lika litet som någon annan frihet våldföra den enskiltes rätt och fria verksamhet, utan att lagen måste här, såsom öfverallt, skydda medborgare mot oförrätter. Erfarenheten