har lärt, att ett sådant skydd nu icke förefinnes tillräckligt starkt, likasom ock, att satsen: det frihetens missbruk korrigera sig sjelfva, icke eger full giltighet. Det är isynnerhet en tidning, Fäderneslandet, som i detta hänseende grasserar så hänsynslöst, att ej säga samvetslöst, att en af reaktionen besoldad tidning, under demokratisk flagg, icke skulle kunna arbeta frihetens fiender bättre i händerna. Sådana tidningar funnos, såsom bekant, bland annat äret 1848 i Frankrike, och deras mörka planer att väcka misstroende och hat till tryckfriheten och kasta samhället i despotismens armar lyckades förträffligt. För min del anser jag en förändring i vår tryckfrihetsförordning vara både nödvändig och ganska lätt utförbar. Älla de preventiva åtgärder, som finnas stadgade, i fråga om tillståndsbevis, boktryckeriers anläggning m. m., böra försvinna. Det stånde enhvar fritt att uppsätta en tidning hvar och när han behagar. Eu obegränsad frihet må existera beträffande alla samhällsfrågors pröfning och alla offentliga handlingars bedömande, dock inom de gränser, som utstakas af religionens och sedlighetens helgd, egande hvarje religiös kult och åsigt lika rätt till skydd mot falska anklagelser och vrängda uppgifter. Hvad den enskilte medborgaren angår, bör han ega samma rätt till skydd hvad den offentliga smädelsen angår, som mot det enskilta förtalet. De allmänna grunderna för en lag, som skulle uppfylla dessa vilkor, synas kunna fastställas sålunda: Att för de böter, som ådömas en tidning, ansvarar tidningens förläggare, utan borgen, men med de tillgångar, som alltid ligga uti en tidning, vare sig den är förenad med boktryckeri eller ej. Det personliga ansvaret åter bör drabba i första rummet författaren och, derest han ej kan bevisligen framställas, tidningens redaktör, äfvenledes efter bevisning. Härigenom befriade man sig från det oerhördt grofva missbruket, att ett fattighjon kan bära ansvaret för en stor tidnings författareskap, hvarför han är alldeles främmande, äfvensom å andra sidan från den risk, som en aktningsvärd tidningsutgifvare nu löper derutinnan, att han kan ställas till ansvar för allt som i hans tidning förekommer, äfven då han är frånvarande, och äfven om den brottsliga uppgiften insmugglats i annonsafdelningen. En förändring är tillika nödvändig i juryns sammansättning. Hela presslagen, hvartill man kundetaga Danmarks till förebild, skulle härmed kunna göras mycket enkel, men blifva fullt verksam i och för sitt enda berättigade ändamål: att skydda mot öfverträdelser af sedlighetens bud samt mot våldförande af den enskiltes rätt och frihet. Det är på tiden att ett sådant lagförslag snart framlägges, innan förbittringen mot de af skandalpressen bedrifna missbruken när den höjd, att man bortkastar barnet med badvattnet och låter sig hänföra till preventiva bestämmelser, som vore mycket förderfliga. Det torde näppeligen lida något tvifvel, att icke ett sådant förslag, som erkänner det fria ordets betydelse, skulle med fägnad helsas af nationen och vinna dess representanters bifall. Bankoutskottet har, ehuru på ett alltför undiallande sätt, prickat riksbankens styrelse tör dess famösa beslut attsöka hindra silfveruttagning genom att utlemna silfvermynt å smärre valörer, hvilket utskottet ansett ,icke väl öfverensstämma med en riktig omsorg om riksbankens kredit och anseende. Det är i sanning alltför litet sagdt, enär åtgärden är rentaf förhatlig, ställande riksbanken i kategorien af en trakasserande gäldenär. Hvad skulle man nemligen säga om en privat-man, som betalade en förfallen skuldsedel om hundratusentals riksdaler uti , smärre silfvermynt? Eller hvad skulle man säga, derest en privatbankinrättning, t. ex. Stockholms enskilta bank, det gjorde? Skall det då vara rikets bank — statens egeninstitution — medgifvet att trakassera sina fordringsegare? Om åtgärden kunnat motiveras af någon verklig fara, så hade ändock en ursäkt varit möjlig, men nu bar ingen tillstymmelse dertill förelegat. Det finnes näppeligen någon bank i verlden, som kan med mera lugn och trygghet 1ullgöra sina förbindelser än Sverges riksbank. Men detta beror dock derpå, att den skötes med verklig affärs-insigt och oberoende af alla spekulationer på vare sig hög eller låg kurs. Man borde i sanning kunna tordra dessa egenskaper hos en bankstyrelse, som är så honorerad som riksbankens, när man sammanlägger de arfvoden, som utgå till dess många styrande mästare.