Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1868, sida 2

paste artiklar. Det förhåller sig emellertid icke alldeles så, utan är ,,La Republique ingen tidning, utan egentligen att anse som det första manifestet från en hemlig regering, som skulle vara organiserad i Paris. Språket i detta manifest är skarpare, än hvad man under lång tid förut sett i Frankrike. Det lyder sålunda: :Frihet, jemlikhet, broderskap! Republik! Manifest från den revolutionära demokratien till republikanerna. Medborgare! Vi se sedan 16 år ett i nationens historia eget skådespel. Det af Bonaparte regerade Frankrike fördrager, utan att beklaga och utan att försvara sig, den förödmjukelse och det förtryck, som detta elände ålägger. Och detta midtför de civiliserade nationernas ögon, midt under en allmän förbittring! Oaktadt detta finnes nu i Frakrike flera republikaner, än någonsin. Hvem skall då taga ett kraftigt, men nödvändigt initiativ? Hvem skall tillintetgöra den med republikanernas blod mättade styggelsen? Hvem skall i det allmännas intresse hafva mod att samla den kämpande demokratiens skingrade elementer, för att deraf bilda ett helt, besluten att gå den väg, som är revolutionens och framåtskridandets? Hvem skall hafva energi nog, för att höja republikens fana, bära den högt och utropa: Republikaner! Här är edra fäders och frihetens fana; denna fana har icke förvärfvat sin ära hvarken i Mexiko eller på Krim, utan den har med de revolutionära idterna gjort sin rund genom verlden. Skynden hit under dess skydd; bevisen, att I icke ären vanslägtade söner af en stor tid, kejsardömets slafvar, utan värdiga afkomlingar af edra fäder, segrarne år 1789! Hvem skall hafva mod att så tala och handla? Vi skola hafva det. Men dertill behöfves icke några, utan alla republikaners understöd. Vi måste ega djerfhet, och vi ega den. Ställningen: Frankrikes närvarande ställning är den bedröfligaste. Vi äro icke i besittning af någon enda af de friheter, som konstituera ett fritt folk. Vi ega hvarken rätt att tala eller skrifva om de saker, som intressera oss; det är oss förbjudet, att på fredligt sätt samlas. Ötverallt höja sig kaserner; spioner och gensdarmer uppfylla gatorna. Upphäf ett rop, t. o. m. ett legalt rop, så blir Ni arresterad och kastad i fängelse, intilldess en på förhand formulerad dom träffar Er; med ett ord, vi lefva ännu i samma mörker, som natten den 2 December, under Bonapartes och hans kreaturs sablar, under hotelse af deportation till Cayenne eller till något annat mördande klimat. Förr, då våra segerrika armåer bragte frihet åt verlden, voro vi folkens vänner och tyrannernas förskräckelse. Nu har detta förändrats. Det förödmjukade, förnedrade, vanärade och genom sitt fega lidande brottsliga Frankrike har genom sina förnyade, men alltid olyckliga interventioner förvärfvat sig alla öfriga mnationers hat och förakt. Detta måste förändras. Hvad vi vilja. I de utrikes angelägenheterna vilja vi folkens sjelfständighet och aktning för våra institutioner, Frankrikes direkta aktion i alla revolutionära rörelser. I det inre vilja vi föreningsrätt, pressfrihet, kostnadsfri och obligatorisk undervisning. Arbetets hedrande genom associationer, arfsrättens afskaffande, religionsfrihet, men inga löner af staten till presterskapet, offentlig täflan om alla statsembeten, återställande af alla de kommunalfriheter, som Bonaparte beröfvrat oss, allmän rösträtt, men framförallt diktatur under revolutionen. Våra medel. För att regenerera Frankrike, för att ånyo göra det stort och starkt, för att förstöra det elände, som despotiskt håller Frankrike under sitt ok, kunna vi endast räkna på vår egen energi och på de verkliga republikanerna. Från i dag hafva vi konstituerat vår exekutiva komite; vårt ändamål är att organisera och leda revolutionen, och enär vår regering är hemlig, skall den blifva så mycket fruktansvärdare för våra fiender. Man skall få erfara detta. Demokratien i Frankrike har alltid begått det felet att rygga tillbaka för de yttersta medlen; man måste nu bringa dem till användande. Republikaner! Blifven nationens räddning! Men i det I samlen eder kring republikens fanor, förgäten icke att I ingån en helig förpligtelse, nemligen att icke öfvergifva aktionskomitten, innan dess bemödanden blifvit krönta med framgång. I förpligten eder dessutom att skydda och understödja hvarje dess medlem med all kraft, med alla edra till buds stående medel och vid hvarje tillfälle. Att undertrycka Bonaparte, att störta kejsardömet, detta är det mål, sem vi vilja uppnå. Der således en republikan möter Bonaparte, denna immoralitå, måste han störta sig öfver tyrannen. Då Cesar bragte den allmänna friheten i fara, församlade sig romerska senaten, och tyrannen gick till döden utan annan process än den af de 23 dolkstygnen. Vi måste bland oss uppsöka en Brutus. Hvilka stöd skola blifva qvar at den kejserliga byggnaden, sedan slutstenen blifvit undanskaffad? Polisen, armten och magistraturen. Den revolutionära stormen skall omgestalta allt detta. Om en agent gjort sig skyldig att hafva skymfat eller misshandlat någon republikan, så måste han genast erhålla sitt straff. Åt de fega, som säga er, att I ären ,,agents provocateurs, att I prediken nordets teori, skolen I gifva svaret: ,,I försvaren lespoterna, I ären fördenskull tyrannens vänner och medbrottslingar! Må de darra! Har Napoeon ryggat tillbaka för mord, då det gällde att zrundlägga sin afskyvärda styrelse? Har han haft nedlidande med sina offer? Den 2 December såg nan under kulregnet hans druckna soldater öfrerfalla gubbar, qvinnor och barn. Och vid Menana — hafven icke 600 garibaldiner på förräliskt sätt blifvit mördade på slagfältet? Öch skulle len allmänna meningen hysa medlidande med n sådan skräckregering? Nej! Intet medlidanle! Republikaner! Samlen er, beväpnen er, förnen er, hållen er beredda för den sista striden; gonblicket är kommet att förena våra bemödanden, ör att genom ett stort slag göra slut på ett elände, om, sedan det uttömt alla resurser, icke har nåot annat medel öfrigt för att hålla Frankrike i räldom, än att kasta sig i armarne på presterna, essa eviga fiender till friheten och förnuftet. uefve republiken! I ,Mem. dipl. heter det: ,,Saken med len hannoveranska legionen är nu fulltändigt ordnad. Franska regeringen har cstämt, att legionens officerare skola nqvarteras i Bourges; hvad soldaerna angår, så ha de blifvit förlelade på åtskilliga ställen i Champagne ch Lothringen. Man har på detta sätt A ——