detta, i hvilken afsigt hon också tillrådde fursten resan ti Preussen, såsom ett bevis på hans goda förhållande till s ryktbare svåger, Fredrik Wilhelm. Ett annat skäl till pri sens aflägsnande just vid denna tid torde vi äfven få söka kurfurstinnans fruktan, att han möjligen i något upprymd ögonblick kunde förråda planen för sina förtrogna och så lunda ge den till pris åt sqvallret, i händelse af dess mislyckande. Oaktadt detta och andra försigtighetsmått i samma syft af kurfurstinnans omtanka var dock planen känd af en utor dem den egentligen rörde. Denna enda var grefvinnan Platet Utan att känna orsakerna till den retliga och ömtåliga sinnes stämning, hvari denna befann sig genom Rosenbergs bref, oc tillskrifvande det en nyckfullhet, som var oskiljaktig från hen nes öfriga älskvärdheter, upptäckte kurfursten, i ett ögonblic af ömhet och oro, hela hemligheten för att derigenom Jörsätt henne i bättre lynne. Men aldrig torde väl något försök i de; vägen hafva aflupit med mindre lycka, Hon afhörde honon väl icke med likgiltighet, men deremot med en sammanpressa känsla af harm och bitterhet, som gaf hennes vackra ansigt ett nästan afskräckande uttryck. — Hur är det, min älskade? — sade kurfursten. — Jag tänkte denna nyhet skulle göra er glädje, ett förtroende, son ni finner af ömtåligaste art, och dertill en lycka för vårt hus — Ni har rätt, durchlaucht, men jag mår icke väl. — Tänk bara hur ni skulle lysa med edra orientaliska perlsmycken på de fester, hvarmed denna händelse skall firas Ni skall bli förtjusande, min skönhet! Sjelfva Englands plif vande drottning skall betrakta er med äfunå. Kan ej detta göra er frisk? Grefvinnans ögon blixtrade. Hon sammanpressade läpparne med en konvulsivisk styrka. — Ni svarar icke! — återtog kurfursten bekymrad. — Om Königsmark bedroge oss? — framstammade grefvinnan med nästan hväsande stämma. — Hur kan ni komma på denna tanke? — Jag vet inte, — sade hon och skrattade vildt. — All ting är ju möjligt? — Inte detta! Att motstå en furstetitel låter sig ej göra, är utan exempel.