Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1868, sida 2

heten samt utseendet lemna intet att önska. Ehuru fabriken hittills endast medhinner dylika mera förädlade artiklar, ligger det i dagen, att äfven mera enkla och praktiskt nyttiga produkter, i hvad form som helst, skola kunna vinna afsättning, helst om de ämnen, hvaraf en sådan tabrik har behof, finnas till hands på platsen och för billigare pris än här, hvarest alla råmaterialier måste från åtskilliga kanter tillföras fabriken. I Sverge hafva vi dem tillhands, och snart nog är att emotse, att de komma att begagnas. Saken har redan vunnit i England sådant erkännande, att knappt ett enda nummer af de tekniska tidningarne utkommer, utan att denna stenkomposition omnämnes med loford. En ung svensk, hr Hugo Westman från Stockholm, uppehåller sig här, sedan någon tid tillbaka, i afsigt att studera de förhållanden, som göra denna konstgjorda stenart så ändamålsenlig, ty redan förut bekant med sammansättningen, har han dock ej förrän här kunnat i större skala se det praktiska i dess begagnande. Förenande sandstenens utseende med granitens hållbarhet, läter sig materialet lätt och billigt bearbetas i hvad form som helst, och då outtömliga tillgångar för dess åstadkommande ligga för handen i värt kära fosterland, skulle ju en ny inkomstkälla kunna beredas och kanhända en exyortartikel framkallas. Dertill fordras dock fördomsfrihet, medverkan och ett blott det aldraringaste intresse för något, som ej förut är försökt. Amerika har redan tillegnat sig patenträtten, och med den klara blick, som yankeen eger, gör han nog en förmögenhet på denna uppfinning. Jag skall framdeles återkomma till detta ämne. För några månader sedan berättade jag, hurn under de förfärliga stormarne, som då rådde i Nordsjön, svenska skeppet ,, Tnetis, kapt. M. Prytz, hemma i Göteborg, strandade på norra kusten af provinsen Noi folk. Många dagars storm, tjocka och strömsättningar förorsakade strandningen, såväl af detta skepp som många andra, och besättningen hade troligen omkommit, om ej hjelp funnits till hands i form af den kort förut vid Hunstanton, nära Lynn, placerade lifbåten. Denna båt har anskaffats genom subskription af Londons ,, Licensed Lictuallers(krogvärdarne), och icke ringa tillfredsställelse väckte det att den så snart kunde vara till så stor nytta. Ej mindre var tillfredsställelsen, då för en tid sedan den lyckades vara till gagn för HamburgHull-ängaren , Hammonia, som under storm strandade straxt bredvid. En insamling, ech rik dertill, gjordes för uppmuntran åt besättningen å lifräddningsbåten, som är uppkallad efter gifvarne. Bergningen af , Thetis manskap väckte sådant uppseende, att en berömd målare, mr Adams, förevigadel scenen på duken, och efter denna tafla är nu i handeln tillgänglig en större, väl lyckad fotografisk afbildning, som funnit rask afgång bland subskribenterna. Man ser i förgrunden lifbåten bemannad med 10 personer, styrande genom den skummande sjön mot ,. Thetis, som ligger till höger med aktern nedbruten. Till venster synes den tvärbranta kusten, hvarpå fyrtornet med ty åtföljande byggnader äro belägne. I bakgrunden arbetar en till hjelp ilande fiskarebåt under segel. Nordsjön är svår om hösten, men hvad är det mot bränningarne å en långsluttande bank, sträckande sig utanför en brant bergkust. , Thetis sönderslogs och blef fullkomligt vrak, men dock har med energi och påpasslighet under ledning af kapten Prytz, som hela tiden uppehållit sig vid strandningsplatsen, större delen af last och inventarier blifvit bergad och såld, sannolikt till fromma för vederbörande intresserade. Dessa lifräddningsbåtar äro särdeles fulländade oeh en välsignelse för dessa kuster, ty många tusende lif räddas genom dem, utan att tala om bergad egendom. Också är sympatien för dem hos allmänheten i en ständig stegring, som visar sig deruti, att män under alla former deltaga i anskaffandet af dylika. Redan äro ett par hundra sådane båtar i verksamhet, och dock kosta de med skjul etc. omkring 15,000 rdr stycket. Om endast på vestkusten af Sverge funnes fyra dylika, skulle mycket sorgligt kunna undvikas, som nu tyvärr årligen inträffar. Men den som kör sakta i backarne kommer säkert fram. Så är det i allmänhet med Sverge. Rätta mun efter matsäcken är också riktigt, men det skadar ju dock ej att påpeka något nyttigt. De sednare dagarne har vid Queens Bench (Högsta Domstolen) afhandlats en process af den mest skandalösa natur, och som väckt allmänt uppseende, emedan svarande parten var en af de aldra högst uppsatte embetsmännen i riket, nemligen ,the Lord Chamberlain. Saken är den, att en fransysk dam för omkring 17 år sedan i Paris gjorde bekantskap med en mr Willobough och bekantskapen föranledde skiljsmessa mellan henne och hennes man, en grefve och sjöofficer. Hon fick tillåtelse att medtaga allt hvad hon egde i boet, och det var ej obetydligt, att döma deraf att hon hade siltver till ett värde af 1,600 (rmt rdr 28,800.) Hon följde mr Willobough till London, hvarest de köpte ett hus, furnerade det oeh lefde tillsammans omkring 15 år. Hon reste då till Paris med en dotter, frukten af deras sammanlefnad, för att fullända hennes uppfostran. Detta var 1865. Under hennes frånvaro dog mr Willoboughs far, och han tillträdde lordtiteln och det höga embetet, stor förmögenhet och rang. Han skref då till sin käraste och gaf henne afsked på grått papper, men lofvade henne ett underhåll af Å 100 (rmt 1,800) i månaden. Han hade dock, under det hon var här, dels bortskänkt mycket af hennes dyrbarheter, dels försålt isynnerhet silfver. Hon fogade sig i sitt öde, men då den lofvade månadspenningen uteblef och hon