Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1868, sida 2

tal af dessa ättlingar, hvilka vanslägtats från fordom lysande samiljer. Adelskapet passar dem lika så bra som vingar på en bulldogg. Makisinnan de Charmeney, som af familjeberäkningar giftes med denne betitlade trosskusk, hade ej kunnat vänja sig vid det lif hennes make förde. Den stackars qvinnan, hvars finkänsla oupphörligt sårades, hade dött vid tjugofem års ålder, nedtyngd af sorg och afsmak. Hon hade dött, gråtande öfver sitt nyfödda barn — — Sålunda hade Blanche de Charmeney uppnått sitt sjunde år, utan att hafva sett några andra än traktens landtjunkare. Då hon hade fyllt sju år, skickade hennes tader henne till klostret des Oiseaux, och för några månader sedan hade Blanche återkommit till fädernehemmet, efter slutad uppfostran. Hon var en skön, högväxt, smärt, flicka, full af behag. Hennes rika, ljusa, tillbakastrukna hår blottade den rena profilen af en Charmeney från Frankrikes äldre historia. Det är sålunda som Versailles ropresonterar för oss hertiginnorna dEtampes eller de Chåteauroux. Blanche, som beherrskades af ett okufligt högmod, hade ej några väninnor. Likasom Jean irrade hon omkring i skogarne, ensam, stolt och drömmande. XI. Olycklig kärlek. Hvarje morgon klockan sju steg fröken Blanche de Charmeney till häst och fördjupade sig i skogen — likasom prinsessorna i sagorna.