Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1868, sida 2

X. Blanche de Charmeney. Medan dessa händelser tilldrogo sig i Paris, förbereddes ett sorgespel i hyddan vid Lafontaine-kullen. Gamla Madeleine märkte att Jean blef dystrare med hvarje dag. Tankspridd och sluten besvarade han knappt de frågor, som ställdes till honom. Louise å sin sida blef blek och sorgsen. Hennes rosiga kinder förlorade sin rundning; i hennes stora, svarta ögon glänste en feberaktig glöd. Ett obekant lidande tycktes hafva angripit henne och oroat hennes själ. Arma Louise! En handling af förtviflan skulle snart förråda hennes hemlighet. Hvad Jean Deslions angår, hade man blott behöft följa honom under hans vandringar genom skogarne, för att ana den olyckliga passion, som förtärde honom. Jean, skogvaktaren, Jean, bonden, älskade med hela styrkan af sin ungdomJiga, lidelsefulla natur en skön och högättad ficka, frökon de Charmeney. Markis de Charmeney bebodac, mellan Mantes och Houdan, ett af de största gods i provinsen. Markisen var en storväxt man med rödbrusigt ansigte, drack betydligt och var mycket stolt öfver sitt adelskap. Markisen, som endast förstod sig på hästar och hundar, begagnade, vid sin högst inskränkta brefvexling, ett stafningssätt, som skulle hafva förvånat sjeltva Richelieu, denne akademiker, som skref hakademi. n på slottet kunde erinra sig hafva Set e Dyk-eller tidning i markisens hand. Frankrikes provinsertäkna ett visst an