Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1868, sida 2

kommit att öfvertyga tyskarne om, det kejsaren blott väntar på ett gynnsamt tillfälle för att börja krig. Det mest anmärkningsvärda med den franske thronpretendens manifest torde emellertid vara, att då nu orleanisterna uppställa fred med Tyskland som sitt program, så kan man gerna tänka sig, att detta skett, emedan de veta, att regeringens planer gå i motsatt riktning. Vid meddelandet af den för regeringen lyckliga utgången af omröstningen om art. 1 i förslaget till ny presslag yttrar ,,Courrier francais: ,,Herr Rouher har talat; det förslag, som genom verkan i Pinards ord var i så stor fara, har genom statsministerns ord, såsom genom ett trolleri, kommit till nytt lif. Hr Rouher är allsmäktig inom lagstiftande församlingen och regeringen. I honom, och i honom allena, har regeringens hela personlighet blifvit förkroppsligad. Man har ofta sagt, att kejsardömet helt och hållet är sammanfattadt i Napoleon III:s personlighet. Detta är ett misstag; kejsaren är personifierad i hr Rouher. Om Kouher blir vid lif, skall öfvergången från Napoleon III:s till Napoleon IV:s regering ske — så att säga — utan att någon märker den. Om Rouher skulle dö före Napoleon III, så kan man icke veta hvad som skall hända, eller — rättare sagdt — man kunde göra sig en föreställning derom, då man såg den upplösning, i hvilken majoriteten i lagstiftande församlingen befann sig, då Pinard ville taga bördan af diskussionen utaf det nämnda förslaget på sina skuldror. I diskussionen, angående interpellationerna i kyrkogårdsfrågan, undandrog Rouher sin kollega baron Hausmann sitt understöd, och det hängde till följe deraf endast på tre röster, att icke seineprefekten led ett nederlag. Man har icke heller förgätit diskussjonen öfver armlagen. För att spela marskalk Niel ett spratt, öfverlät Rouher åt honom att ensam försvara en enda artikel, hvilket hade till följd, att denna artikel med stor majoritet blef åter förvisad till kommissionen; marskalken lyckades icke att få mer än 8 röster till sitt understöd. Man kan således lätt inse, hvad det skulle blifvit af armålagen, om icke Rouher åtagit sig dess försvar. Rouher är således en för situationen alldeles nödvändig man; man finner ingen, som skulle kunna efterträda honom. Bevisar icke detta, huru litet den personliga regeringen är värd? Man har gjort allt för åstadkommande af en stark regering, och man finner sig nu prisgifven till en enda mans nåd. Och denne man är på visst sätt fremmande för dynastien och än mera fremmande för de strider, som föregingo dess upphöjning, en advokat, som i ett kritiskt ögonblick åtog sig denna regerings försvar. Om erfarenheten kunde gagna regeringar, såsom individer, så skulle kejsardömets vänner i den tidpunkt, der vi nu befinna oss, på det högsta bemöda sig att grunda kejsardömet på de frihetens institutioner, utan hvilka ingen regering kan blifva länglifvad. ITALIEN. Man försäkrar, att biskopen af Savona skall sändas till Rom, för att officielt meddela påfven prins Humberts förestående förmälving. Den franska ,,Journal des debats innehåller en korrespondens från Rom af den 1 dennes, der det heter: , Dagen efter slaget vid Mentana var Frankrike kyrkans högt älskade dotter; dess öfverhufvud proklamerades som en mycket hög och mäktig kejsare, hans soldater voro hjeltar. Allt detta har redan förändrat sig. Då smickrade man sig med att återfå de gamla provinserna; man hoppades en restauration af alla omstörtade troner. Italiens delning och en konfederation, i stället för enheten! Då man såg, att den kejserliga politiken iuskränkte sig till att återställa det tillstånd, som var före garibaldinernas infall, och att den var långt ifrån benägen att gynna reaktionen, atkyldes det romerska hofvets känslor. I denna stund är förhållandet till franske ambassadören mycket spändt. Detta år skall det blifva karneval i Rom; generalpolisdirektören har tillkännagifvit detta. Förklädningar äro tillåtna, men masker förbjudna. ASIEN. Med anledning deraf, att taikunen af Japan nedlagt sin regeringsmyndighet, har — enligt ,,Agence Iavas — den japanesiska regeringen utfärdat ett cirkulär till de utländska makter, med hvilka den afslutat traktater. Denna akt innehåller en kort resume af de i Japan skedda inre förändringarne och meddelar, att taikunen för landets väl ansett sig föranledd att nedlägga regeringen, som han och hans företrädare utöfvat i 20 år, i mikaAAAC :DD — O 1t::