Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1868, sida 2

— Fritz Miller är en afundsvärd man! En sådan hustr och en sådan måltid! Men denna sistnämnda tänka vi ick dela med honom. Har ni icke också till ert förfogande nå gon tjenstande för våra strapserade hästar? — Och konunge strök den vackra Katarina under hakan. I detsamma inkom en man, kort och undersätsig, son det tycktes af omkring fyratio år och från hufvud till fot så hvitbemängd som en pudervippa. Han stannade med ena fo ten öfver tröskeln, och ur hans mörka ögon ljungade ett pa blixtar, som af det färglösa ansigtet fingo en påfalland skärpa: — Der är min man! — sade Katarina. — Nu kom dt som efterskickad. Mannen bet sig i läppen. — Herrarnes hästar behöfva komma under tak och fö godt foder. — Derom kan du tillsäga Johan. — Han är icke hemma. Jag har skickat bort honom i ett ärende. — Han är i qvarnen — sade Miller med qväfd vrede. — Har ni hjerta att skicka ut er unga, vackra hustru i sådant väder? — frågade konungen: — Ja, det har jag — svarade Miller bestämdt. — Ån om jag förbjöde det? — sade konungen befallande, men tillade genast mildare: — Hon är värdinna här, och jag hoppas vi icke nekar henne uppfyllandet af gästfrihetens pligter? : Jag skall försöka ikläda mig dem på bästa sätt, helst jag finner anrättningen redan gjord — sade Mäller och hviskade sin hustru några ord i örat, hvilka hade till påföljd att hon genast aflägsnade sig. Konungen satte sig till bordet, befallde en kuvert till Königsmark, grip verket an och lät anrättningen sig smaka, under det han på fransyska skämtade öfver den svartsjuka han hos den äkta mannen uppväckt. Asketen, som närd af en torftig spis och försakande alla materiella njutningar predikar själslifvets oberoende af kroppen och Psyches herravälde öfver sinnena, skulle troligen funnit en slående motsägelse til: sina teorier, om han sett verkningen af den måltid, våra begge gäster här inbergade. Alltsom