Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1868, sida 1

HRT år sedan märkte man, att i ett hörn af taflan fernissan råkat i upplösning, så att äfven färgerna blefvo angripna. En renovering blef fördenskull nödvändig. Olyckligtvis kom generaldirektören på den iden att samtidigt låta verkställa en allmän restaurering af målningen. Specialdirektören för målningsgalleriet, professor Waagen, en utmärkt fackman, motsatte sig restaureringen, emedan han visste, att äfven den mest öfvade restaurator skulle kunna förbättra föga på taflan, men väl förderfva hela arbetet. Men detta förståndiga omdöme lemnades utan afseende. Under en den ansvarige specialdirektörens tjensteresa, vågade generaldirektören — en blott och bar dilettant i konstfacket — att utföra sitt förehafvande. Men han anförtrodde väl målningen åt den skickligaste restaurator, som han kunde uppdrifva i Berlin, Wien, Paris? lär ni fråga. Ingalunda; del Sartos mästerverk lemnades i händerna på en man, som, förut köpman, hvarken åtnjutit någon artistisk bildning eller kunde lemna någon annan garanti för ett tillfredsställande utförande af sitt uppdrag. Del Sarto under en fuskares händer! — Resultatet blef öfverensstämmande med företaget. Den, som nu för första gången ser målningen, utan att känna hvad som händt, lärer endast förvånas öfver det plumpa sätt, hvarpå här en af sin tids största kolorister förvärfvat sitt rykte; men den, som minnes taflan i sitt fordna skick, måste antaga, att en plankstrykare under sina fristunder gjort sig det.nöjet att med strykpenseln måla en parodi på del Sarto. Den italienske mästarens fina, harmoniska kolorit har här måst gifva vika för ett äckligt blandadt grått, der för ett bjert framträdande rödt. Marias ansigte har blifvit så tilltygadt, att man med möda ännu kan tro, det del Sarto älskat och olyckligt älskat originalet. En till krympling förvandlad helig, som fordom i sin nakenhet blygsamt höll sig i bakgrunden, tränger sig nu, anstruken med ljus likfärg, fräckt fram, och den heliga Katharina, hvars älskliga ansigte törr så välgörande framblickade ur målningen, har, till alla heligas och oheligas fasa, fått djupa ränder under ögonen, sådane som bruka beteckna vissa damer såsom ifriga tjenarinnor af Venus. Taflan kunde ej ha blifvit fullständigare ruinerad, om den blifvit sönderhuggen och kastad i kakelugnen; ni lärer också nu förstå den ovilja, som tillfölje af detta skändande utaf ett konstverk spridt sig genom stadens alla kretsar. Konstakademien vände sig med en i skarpa ordalag affattad inlaga till ministeren, till förekommande af dylika förstörelsers upprepande. Stadens berömdaste konstnärer sammanträdde, tågade en Corps med en lång svit af elever och icke-artister till museet samt förklarade här framtör taflan högtidligt, att mot detta oersättliga konstverk begåtts ett dåd, sådant det möjligen kunnat öfverensstämma med vandalernas 1ykte. Allmänheten bildade i flera veckors tid stora grupper framtör målningen och tröttnade ej att på det mest skoningslösa sätt uttala sin förtrytelse. Pressen drog med sällsyat enighet i höraad mot herr von Ulfers, hvars afsättande från hans post såsom generaldirektör för museum med rätta fordrades. Blott en enda, förmodligen med guld inspirerad, penna vågade försöket att rättfärdiga generaldirektörens förfarande och att strö sand i ögonen på allmänheten. Förgäfves! Ätven andra kammaren trädde, med anledning af denna tilldragelse, lifligt inom skrankorna för värnandet af konstens intressen och förenade sig i det beslut, att museets ledning måste uppdragas åt en komit af sakkunniga. Ninistören böjde sig för detta beslut, hvilket visserligen endast fordrade hvad som törekommer hela verlden såsom det naturligaste och som för längesedan bordt införas. Det är emelertid att hoppas, det hr von Olfers torde å påräkna kunglig nåd! Under tiden förbereddes i närheten af nuseet, i det kungliga slottet, en sensaion af helt annat slag. Der etablerade ig, under drottningens protektorat, en )azar, hvaraf behållningen bestämdes åt le nödlidande i provinsen Preussen. Insan jag inför er i denna bazar, måste ag anmärka, att den enskilda verksameten till förmån för de nödlidande i föriden månad nådde sin höjdpunkt. Unler. nämnde månad insamlade de båda ufvud-understödsföreningarne, hvilka för frågavarande ändamål existera här, ett slopp af 600,000 thaler, hvilken summa isserligen endast förslår för ögonblicket. mhvar gaf sin skärf, och nästan hvarje ffentligt företag bar firman , till törmån ör de nödlidande. Endast för kuriosietens skull vill jag omnämna några serkilda fall. Tidningen ,Kladderadatsch tgaf ett ,,albumblad och förstod att nvända den politiska , witzen i de satiges intresse. Ministrarne gisslades deri å ett ej oäfvet sätt: i olympen inför Juiter söker oupphörligt den ene ministern tt vältra sknlaan nå dan andra för Jan