och några angränsande rum till en marknadsplats, och Berlinarnes, men isynnerhet Berlinskornas, välgörenhet hade försett denna marknad med allt hvad lyx och behof blott kunde önska. Marknaden bestod uteslutande af gåfvor. Till galleriets dyrbara målningar hade aderton eleganta butiker anslutit sig, i hvilka man kunde komplettera sin garderob, utstyra sina döttrar, förse sin vinkällare, tillfredsställa sitt konstsinne och fägna sig åt de skönaste blommor. Indiska schalar till 2000 thaler pr stycke funnos att tillgå såväl som de nättaste barnskor. Här de finaste Briisselerspetsar, der det borgerliga schlesiska linnet. Äfven en butik till billiga priser saknades ej. Dess valspråk var: ,, Allt för kärlek — intet för intet! — Och hvilka försäljerskor i butikerna! De förnämsta familjerna hade ditställt sina damer för att drifva handel. En vanlig dödlig får ej smickra sig med att så lätt återfinna en förening af qvinlig skönhet, aristokratisk nobless och valda toiletter sådan den här verkade i välgörenhetens tjenst. Icke alla af dessa damer hade kunnat få plats i butikerna; många hade, likt krämaren på torget, utbredt sina varor på marken eller på ett bord. Här sysslade grefvinnorna B. med försäljningen af cigarrmunstycken; der har lilla fru von F. öppnat en bilderbutik med fotografier, kopparstiek och handteckningar. Dessa tre täcka unga damer, hvilka med så stor ifver utbjuda lotter på en borduppsats af silfver, äro omöjliga att motstå; man måste köpa ett dussin lotter af dem och låta notera sig i deras anteckningsbok. Och skulle man väl gå förbi professorskan B:s tärningsbutik utan att försöka sin lycka? Men tagom oss tillvara att komma för nära intill fröken von Z., som derbredvid sitter och lurar på oss mellan sina gips-, porslinsoch marmorfigurer! Se hur täckt de båda systrarna T. derborta taga sig ut i sina hvita förkläden såsom korfförsäljerskor! — Der i salen nästintill vinkar oss en buffet; skola vi frukostera hos dessa aristokratiska skänkmamseller, som stå och servera der bakom disken? Hur graciöst denna baronessa von K. — en dotter till Meperbeer — förstår att presentera en likör! Men hvilken sammanställning ! Bredvid buffeten i ena hörnet en revolverkanon, i det andra en elegant promenadvagn, i det tredje en tempelartad kiosk, lätt och prydligt byggd samt af våra bästa konstnärer prydd med sinnrikt komponerade målningar! Alltsammans mycket vackert — endast försäljerskan, som etablerat sig i kiosken, drottningens första kammarfru, synes ej ha någon god dag i dag; hon ser gul och vresig ut — troligen gör hon dåliga affärer. I bazaren har sålts temligen mycket. Den var sammanlagdt öppen 18 timmar och inbringade under denna tid omkring 52,000 thaler. Bland köparne brukar vid sådana tillfällen alltid turkiske gesandten utmärka sig. Han inköpte för sin herre drottningens byst till ett pris af 200 Fredriksdorer. De osålda artiklarne komma att bortlottas, hvarigenom man hoppas ytterligare inkassera omkring 20,000 thaler. Jag slutar min berättelse om bazaren med drottningens ord: ,, Något sådant kan man endast få se i Berlin! Drottningen har sedan våra sista krig blifvit skyddspatronessan för allt, som är fattigt och olyckligt och hvad som synes egnadt att afhjelpa eländet. För 2 och 4 år sedan egnade hon sin verksamhet åt sårade krigares vård; nu ställer hon sigi spetsen för rörelsen till förmån för de fattige i provinsen Preussen, hvarvid hon dock ej glömmer, att äfven Berlin får göra anspråk på hennes beskydd. Hon besökte t. ex. för några dagar sedan ett af de nyinrättade, folkköken-, för atttaga kännedom om denna ytterst välgörande inrättning. Äfven jag har nyligen spisat middag i ett af dessa solkkök, i den speciella afsigt att kunna för er redogöra för desamma. Ideen att imätta dylika spisanstalter är ej ny. År 1866 under kriget började man äfven här utföra den. Men den plan, som då följdes, var opraktisk och måste uppgifvas. Emellertid har den dam, som man har att tacka för denna ide, den snillrika fru Lina Morgenstern, sörjt för en reform, som på ett mycket lyckligt sätt blifvit utförd. Hon grundade en ,förening för folkkökk, hvilken nu räknar såsom medlemmar Berlins utmärktaste män och qvinnor, och hvars verksamhet gör de mest glädjande framsteg, emedan den är ordnad på ett praktiskt sätt. De at denna förening inrättade folkkök hvila på den Schultze-Delitzschska principen af ,sjelfhjelp. De ha till ändamål att bereda billiga och sunda näringsmedel samt att portionsvis sälja dessa till enhvar Agggnngnnn AAH RR AR LL AFCFrL D— — —— — — — ——