Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1868, sida 3

Blandade ämnen. Om franska författarenamn. I Posttidningen skrifver ,, Orvar Odd rörande de talrika pseudonymer, som förekomma inom franska litteraturen och konsten, följande, som vi taga oss fribeten meddela. beledsagande den anmärkning, att om den bekante akademikern och deputeraden Jules Simon, såsom Lir uppgifves, har antagit detta namn såsom författare, men egentligen heter Suisse, så är namnet Jules Simon ett af dem, som, från att vara en pseudonym, blifvit en , verklighet, ty så kallas han ej blott ivom litteraturen, utan ock i hvardagslifvet och i officiella handlingar, såsom t. ex. i Moniteurs redogörelse för kammardebasterna, och säkert är, att ytterst få fransmän känna honom under annat namn än detta. När jag för min egen del i detta ögonblick befinner mig i ett komplett virrvarr af namn och knappast ser mig i stånd att komma derur, är detta icke så mycket en följd af tanksyriddhet, som man skulle föreställa sig; det är i sjelfva verket snarare en reminiscens. Det är alltsammans namn, som spöka i mitt hufvud etter en nyss slutad lösning, (egentligen, jag medgifver det. bläddring) i ett ganska kuriöst arbeie af en viss mr Georges dHeilly. Det är denna lilla bok, som vållat, att jag sedan i går icke kan finna sem minuters fred för herrar Montiron, de Noö, Gaultier, Gigault, Suisse, Pittaud, Lambert, Housset och hundra andra franska celebriteter af första ordningen. Det är mr Georger d Heilly, som har på sitt samvete, att ni denna gång endast får ifrån mig ett stycke papper, inllskrilvet med namn, ännu mera namn. intet annat än namn! Herrar Givault, Snisse, Montiron och hundra andra Iltan-ka celebriteter af iörsta ordningen? utropar Ni förvånad; ,,hvem är celebriteten Gigault och hvem är elebriteten Suisse? Jag skulle ännu ör 48 timmar sedan varit lika iörvånad, som Ni och jag skulle icke kunnat lemna Er den minst, upplysning i detta asseende; i dag är jag, tack vare m:r dIIeilly. beredd att möta edra frågor med de; mest stoiska lugn. Hvem m:r Suisse är? Men, min Gud! Det är ju helt enkelt den ,,celebre tänkaren Jules Simon! Och det visste Ni icke? Och hvem som är m:r Gigault? — Men det är ju den berömde författaren de Labedollierre! Äfven detta kände Ni icke till? Och m:r Gaultier, (Racine Gaultier!) Men känner Ni icke igen den verldsberömde pianisten Prudent? Ni känner då, med förlof sagdt, jemnt och nätt ingenting. Saken är den. att Ni icke på förhand vet, att halfva den franska författareoch konstnärsverlden är — vare det med ei enda ord sagdt! — pseudonym. En stor del af dessa franska ryktbarheter, som Ni beundrar på störie eller mindre aistånd, med hvilka Ni måhända till och med är på förtrolig fot, äro belt simpelt icke annat än masquer, och när allt kommer omkring, ställer sörhällardet sig så, att Ni i de flesta fall alldeles icke vet med hvem Ni verkligen har att göra. Ni hal varit i Paris och gjort bekantskap med den celebre skådespelaren Arnal. — o hvilken man, denne Arnal! Monsieur Arnal, ,, min vän m:r Arnal! Men m:r Arnal — existerar endast i fantasiens verld, m:r Arnal är icke m:r Arnal, han är en m:r Montiron! Ni har personligen lärt känna den celebre tecknaren Bertall, men han har aldrig sagt Er sitt namn, han heter d-Arnoux. liksom denne andre celebre konstnär m:r Cham förmodligen aldrig meddelat Er, att han heter de Noö, eller den i fjol aflidne store Gavarni, att han alldeles icke på minsta vis var någon Gavarni, utan en viss m:r Chevalier. , Det är på samma sätt madame Dash, så fort hon träder ur litteraturen in i societeten, är en vicomtesse de Saint Mars, och monsieur Erckmann-Chatrian, den snillrike berättaren, är en personlighet, hvaraf ena hälften m:r Emile Erckmann bor i ena ändan af Paris och den andra hälften m:r Alex. Chatrian i den motsatta stadsdelen, (dessa båda sherrar hafva dock händelsevis behållit sina ärliga Des 1 Dessa förhållanden kunna understundom vålla en bryderi nog. En af mina skandinaviska vänner, icke litteratör, men en fulländad gentleman, blef för några år sedan i Paris inbjuden af ,.sin banquiertill en soir6e i stor stil, der äfven allehanda litterära och artistiska ryktbarheter voro bland gästernas antal. Under aftonens (nattens) lopp blef min vän af den artige värden föreställd för en hel hop ytterst märkvärdiga personer, slutligen äfven för en grupp af en herre och en dame, hvilka för honom annonserades som mademoiselle Augusta Kernoc, beröm författarinna, och m:r le vicomte de Launay, författare till ,,dessa charmanta arbeten, som Ni vet. Min vän ansåg sig