Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1868, sida 2

Göteborg den Il Februari Under rubriken ,,Om orsakerna till den nuvarande industriella krisen har Louis Reybaud i tidningen Journal des Economistes anställt läsvärda betraktelser öfver den förlamning, i hvilken handel och näringar i denna tidpunkt befinna sig öfver hela den civiliserade verlden. Den kris, som nu gör sig kännbar, skiljer sig i flera hänseenden från de föregående. Man kan icke följa den tillbaka till en bestämd lokal utgångspunkt; den har icke uppträdt sårr af en ,,panic; den håller sig ej eller företrädesvis inom gränserna af vissa länder, utan visar en mer allmän karakter, som antyder, att sjelfva orsakerna till densamma äro af en allmännare beskaffenhet. Vi meddela här, efter danska tidn. Faedrelandet, en framställning af hufvudpunkterna i Reybauds artikel. Författaren utgår från de förklaringar, som på grund af en rundskrifvelse från handelskammaren i Rouen inkommit till denna från handelskamrarne i en mängd betydliga handelsoch fabriksstäder, såsom Liverpool, Birmingham, Amsterdam, Wien, Berlin, Mänchen, Riga, Genua, Verviers 0. s. v. I förbigående bör anmärkas, att handelskammaren i Rouen, som förblifvit Frankrikes protektionistiska forntid trogen och står i fiendtligt förhållande till Napoleon HLs frihandelspolitik, trodde sig kunna begagna den bekymmersamma ställningen till ett angrepp på denna sednare — allt i enlighet med en taktik, som är känd och begagnad äfven af skyddstullsystemets anhängare här i Sverge — men att detta försök jemmerligen misslyckades, i det de öfriga handelskamrarne, särdeles de i Liverpool och Verviers, framhöllo frihandelns välgörande verkningar. Såsom en hufvudorsak till krisen påpeka nästan samtliga handelskamrarne brist på förtroende och rubbningar i penningomsättningen. Louis Reybaud finner denna uppfattning välgrundad. Omsättningen och krediten hafva, säger han, under de sistförflutna femton åren hvilat på en osäker grundval, i det man i stället för sakernas verkliga värde satt ett inbilladt värde, som bankerna samt industriella och finansiella bolag hafva hållit uppe genom en tvungen kurs eller andra medel, som komma i det närmaste derpå ut. Sedan detta system, ej minst genom de missbruk man bedrifvit med detsamma, börjat blifva misstänkt, har dess vacklande byggnad slutligen hopstörtat, och det på konstladt vis bildade kapitalet skall nu liqvideras. De förluster, som härigenom uppkommit, kunna beräknas till hundratals millioner, och ännu är uppgörelsen icke slutad. Då hvarje köp förutsätter medel att köpa med, måste, när dessa medel förminskas, afsättningen nödvändigtvis aftaga. — Eu annan hufvudorsak till krisen är, enligt förf. i Journal des Economistes, de många och starka förändringar i varuprisen, som de sednaste åren företett. Såsom ett exempel på dessa prisförändringar nämner förf. vexlingarne i bomullspriset, som under några få år steg från 800 francs pr ton till 7,000 francs och åter fallit till 1,000 francs. Antager man nu, att Europas bomullsindustri årligen behöfver 1 million tons bomull, representerar detta belopp, allt efter de olika prisen, 800 millioner frans, kort derefter 7,000 milässet ROR