Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1868, sida 2

Strängt taget kan Skottland göra anspråk på, att antalet af dess underhusmedlemmar ökades med 25, men församlingen nöjde sig med att begära 15. Pressen i England sysselsätter sig i dessa dagar mycket med ett tal, som Bright bållit i Birmingham till sina valmän, och som hufvudsakligast vände sig om den irländska frågan. Talaren trodde, att denna fråga skulle vålla ministörens fall samt måhända upplösning af parlamentet. Deremot ansåg Bright intet hinder vara för ett harmoniskt samlif mellan England och Irland, samt att han för sin del aldrig skulle rösta för, att Irland skiljdes från England. Ett upphäfvande af statskyrkan som politisk institution sade talaren vara nära förestående; hvarje spår af supremati från den protestantiska kyrkans sida måste derför i Irland afskaffas för alltid; man skulle genom lagstiftningen kunna skydda de rättigheter och anspråk, som tillkommo presterskapet och kyrkans medlemmar. Det skulle då grundläggas en af staten alldeles oberoende fri kyrka i Irland. Bright rekommenderade tillika hemlig omröstning för de irländska valmännen samt trodde, att åtgärder borde vidtagas, genom hvilka irländska folket efterhand kunde komma att ega Irlands jord.